ellenskoldberg

Fredag-lördag 19-20 januari: Gym och snögubbe

Igår fredag blev jag medlem i Max och Kathrins gym. Jag fick en ordentlig genomgång av övningar och alla maskiner, och gjorde ett "test" på cykeln för att se ungefär vilken nivå jag helst ska träna på. Tränaren som gick med mig skrev ner förslag på många olika övningar jag kan göra sedan och jag är mycket nöjd! Sedan tränade jag järnet själv, blev slut i hela kroppen och kom hem vrålhungrig. 


Eftermiddagen var lugn, gästerna var kvar och Christoph lekte med dem. Jag hade en oerhört skön lugn stund där jag läste Harry Potter på tyska och sökte lite jobb till efter sommaren. På ett sätt är det trist att veta att jag "måste" härifrån men när jag märker hur många kul saker det finns där ute så blir jag ändå mest peppad och inspirerad! 

 

Till kvällsmat serverades kött från en rygg av en rådjursbock som Max skjutit här i skogen (!!). Till detta naturligtvis varm rödkål, lingonsylt, sallad, sås och potatis-"klöße", en typisk tysk grej som inte finns hemma. Konsistensen på potatisen är mellan halvtorr gröt och tuggummi men det smakar bra mycket bättre än det låter. OJ vad bra det smakade efter gymmandet! Och ja, jag åt ungefär femdubbelt så mycket som på bilden. 

 

  

 

Idag lördag har varit ännu mer lugn och skön. På förmiddagen köpte jag 30 liter juice och tömde au pair-plånboken, annars har jag fram till lunch bara slappat och sökt ett par till jobb. (Förresten Elin, om jag får sommarjobb i Göteborg hoppas jag att jag får låna din lägenhet, för jag skrev att jag har boende där!) Efter lunch gick jag och Christoph ut och byggde en snögubbe av den lilla snön vi lyckligtvis har fått. Om den har pipskägg eller räcker ut tungan är en tolkningsfråga, men Chrille ville så gärna sätta dit en stor sten just vid munnen. 

 

 

Efter gubben ville han även bygga en snökossa och en snögris. Mina fingrar var redan kalla och blöta så jag hjälpte halvhjärtat till med ett huvud, juver och en halv rygg till en ko innan jag gav upp. Som "tur" var kom det lite duggregn och Christoph skulle få se på en film när vi kom in så det fick duga. Efter detta var det enda vettiga jag gjorde att bada med honom, denna gång i grönt vatten. 

 

 

Onsdag-torsdag 17-18 januari: Au pair-träff, storm och gäster

Kan vi diskutera att i staden Kathrin jobbar i har de ett byggställe från nu till september (!!) som stockar igen trafiken så att alla elever och lärare står en timme i bilkö innan de kan börja? Det vill säga, smartaste att göra är att som Kathrin åka hemifrån minst en halvtimme tidigare, innan kön kommer, och käka frukost i skolan. Just sayin. För min del är det lugnt, jag blir helt enkelt väck halv sju, men skänker en tanke till all personal och elever på hennes skola. 

 

I vilket fall är jag trivsamt landad tillbaka i vardagen, igår onsdag åkte jag in till ett snöigt Kassel. Jag hittade ett par fynd hos en stor sportaffär som stänger och har utförsäljning, innan jag begav mig mot vår "ledares" hem där vi skulle ses. Helena sa att hon var på en spårvagn som åkte förbi där jag var, så jag hoppade på den för att åka med henne. Det gick så här: 

Med följden att jag hoppade av för att byta till hennes vagn, två hållplatser innan. Men spårvagnshelvetet stänger dörrarna på en gång och jag får springa efter den. Snön börjar storma ner och min jacka blir blöt. Helena ringer och säger att hon väntar vid den riktiga hållplatsen. När jag väl kommer dit ringer jag upp henne, utan svar. Då börjar jag gå själv med hjälp av gps:en och stjälp av lokalsinnet. Jag går fel, vänder om, schalen fastnar i en rosbuske, jag går fel igen, vänder om, mitt finger blöder av okänd anledning, jag går fel, genom någons trädgård, vänder om... 20 minuter för sent var jag ändå där.

 

Men, hör och häpna, JAG KOM FÖRST! De flesta av de andra gick tillsammans och kom ännu mer vilse! Helenas telefon hade tydligen slut på batteri. Emma åkte spårvagn åt fel håll vilket jag tror är snäppet värre än att gå av för tidigt. Hur som helst hade vi det hur mysigt som helst, åt massor med fika och recapade vad som hänt sedan sist. Det var kul att se dem alla igen, vi var nio au pairer plus "ledaren" som träffades denna gång. Plus att hon hade en kvinna där som berättade om ett "frivilligår" man kan göra senare, som ett par redan vet att de kommer göra. Bra kväll! 

 

 

 

Medan jag var borta kom Kathrins faster med pojkvän hem till oss. När jag kom hem sågs vi kort innan jag stupade i säng. Idag torsdag däremot, var energin höjd igen. Ute härjade full storm, så Christoph fick stanna hemma och ha en lyxdag. För mig blev det dock ingen skillnad, jag överdriver inte när jag säger att han satt minst tre timmar och bara lekte och hörde på en berättelse på CD. Till frukost och mellis gjorde jag en nutella- och en jordnötssmörsmacka (förutom att jag petade i honom massa frukt) och till lunch pannkakor av gårdagens våffelsmet, med nutella till. Jag fick några plus på kontot där. Våra fina besökare var borta under förmiddagen men under eftermiddagen lekte de med Christoph och jag satt och hängde med dem en stund. 

 

Både imorse och på eftermiddagen gick jag med hunden. Det var skönt andra gången när det inte stormade längre men känslan av att komma in var bäst. Till middag serverades raclette, en annan typisk schweizisk rätt. Alla har varsin ministekpanna som man lägger på ost och korv (eller som Ellen, ananas och vegetarisk korv) och låter det tillagas i pannan en stund, så har man smält ost på sin mat. Därtill potatis och andra grönsaker som man kan lägga på tallriken. Lite som tacos fast med smält ost i stället för tacobröd. Det slår käse fondue! 

Lördag 13 - tisdag 16 januari: Landning och mjukstart

Uppdatering: Nästa gång jag kommer hem till Sverige är för tandläkarbesök och födelsedagsfirande, i Kristi Himmelsfärdsveckan. Och till midsommar är jag (med tungt hjärta) färdig med mitt au pairande i Tyskland! 

 

Den här helgen gick åt att packa upp och packa upp mer, så fort jag fick chansen. Hela söndagen tillbringades hos grannkillen och hans mamma. När måndagen väl kom kändes det faktiskt skönt att vardagen kom, och att ha de där fem timmarna helt för sig själv och framförallt var jag glad att tvättmaskinen var ledig. Garderoben räcker knappt till två veckor utan tvättmaskin när man är ute och kör skidor nästan varje dag. Både måndagen och tisdagen gick åt till att städa och göra i ordning allt som jag inte haft tid med sedan jag åkte till Sverige för en månad sedan.

 

Och såklart lek med Christoph på eftermiddagarna! Max är dundersjuk och Kathrins to-do list inför en ny termin i skolan är inte liten, så vi har lekt ute med våra lekhönor och inomhus bakat våfflor. När jag väl har fått en paus har jag passat på att röra mig lite. 

 

 

Onsdag 3 - fredag 12 januari: Vår drömsemester

SÅÅÅ underbart var Schweiz! Man hinner mycket på tolv dagar, även om den andra veckan kändes som en enda dag. 


Vi bodde som sagt väldigt lägligt vid en av liftarna. Huset i mitten är liften, det direkt till höger är där vi bodde och till höger är ett stall som tillhör familjen vi bodde hos. Andra veckan fick vi sällskap av Christophs mormor, som har den coolaste stil en mormor kan ha. 

 

Sex av dagarna fylldes med slalomåkning, för ett skidpass som var i samma prisklass som min flygbiljett till Mallorca men lönade sig i samma sekund man satt i liften och kom upp en bit i bergen och fick se utsikten. Max var med den största delen av tiden som jag åkte skidor, han känner stället utantill och visade mig runt i området och agerade experthjälp när jag väl åkte själv och undrade var man fick bästa åket i just det här vädret. Ett par gånger stannade vi längst upp i liftarna och drack Schweiz nationaldryck Ovomaltine (en sportigare O'boy). På ett ställe fanns en park med hopp och tricks och på ett annat ställe kampanjade BMW med att man kunde köra slalom på tid och vinna en BMW. Snö fanns men ibland fick kanonerna med konstsnö hjälpa till lite. Till exempel fanns en by där solen lyst bort all naturlig snö, och kvar i den gröna dalen fanns bara ett band med konstsnö. Ett slalomlag hade en dag läger dag, så hela parkeringen och en full backe var full av något lands slalomåkare. 

 

  

 

Ett par dagar tog jag även chansen att åka lite längdskidor. Spåren var de första gångerna inte gjorda eftersom det regnat, och även om det gick bra att åka fanns ett par fläckar där det såg rätt bedrövligt ut. Min enda tanke var att det gör absolut ingenting när man har den här utsikten! Men någon dag senare hade de kört upp de bästa spåren jag någonsin åkt i och där mådde jag bra, kan jag säga. 

 

 

 

Den mesta maten vi åt, åt vi hemma i stugan på grejer vi tagit med hemifrån. Kathrin skämde bort oss ordentligt framförallt de dagar vi åkte skidor, med färdiglagade luncher när vi kom hem mellan åken. Tre gånger under resan åt vi Käse Fondue, nationalrätten där man doppar bröd (eller grönsaksstavar) i smält ost. En av dem var nyårskvällen, en annan gång åkte vi alla fem upp med en gondol utrustade med en ryggsäck innehållande denna rätt, som vi åt i en liten stuga uppe på bergen. En annan gång blev vi extra bortskämda av Christophs mormor, som bjöd oss på restaurang där jag för ovanlighetens skull åt en korv, men även smakade av Käse fonduen som åts av de andra. Restaurangen var så mysig och låg i vår grannby där man pratar franska. 

 

En dag följde jag med Christoph och Kathrin till badhuset. Det var så skönt, särskilt i utomhuspoolen men även i hallen där ett stort fönster visade utsikten mot bergen medan man simmade. 

 

En annan uppskattad aktivitet var förstås pulkaåkningen. Nu och då när humör och väder ville, åktes det med pulkorna. Sista dagen gjorde Ellen, Kathrin och Chrille en liten vandring med matsäck där vi tog med pulkorna som ni ser starka Kathrin dra på här. Kul var det men jag måste säga att en av mina favoritbilder är den när jag nyss kommit ner från backen, och får ett pulkarace och en gimmie five av Chrille! 

 

 

 

Fast favoriten för Christoph var när vi var i hyresvärdsfamiljens stall. De hade en hel del mjölkkossor, några små kalvar och även ett par hästar. Vi fick  hjälpa till att mata dem, titta på maskinerna, mata hästarna med morötter, se när korna mjölkades... En dröm för Christoph, som till och med kunde stå i kylan och fascinerat titta på maskinen som hanterade kobajset tills man drog honom därifrån. Korna bor under varmare tider uppe på bergen, och av deras mjölk producerar sedan familjen sin egen alpost. Som det inte snålades med att köpa! Hästarna var ute ett par gånger med sina ägare och red, en av de gångerna var Christoph med och vi stod en halvtimme och tittade på ryktande och borstande, väntade in att ryttarna skulle gå på toa och sedan gå till "startplatsen" för ridturen. Allt tålamod bara för att få se hästarna sedan rida iväg. 

 

 

 

Kvällarna tillbringade vi hemma. Vi spelade mestadels spel, framförallt alfapet och ett bluffspel som hette kohandel. Alfapet gick bättre än jag förväntat mig, framförallt när jag fick ha en tysk ordbok i närheten under spelets gång. Kohandel var kul när man vann men triggade igång den dåliga förloraren i mig när jag inte vann. Efter våra speltaktiker fick vi smeknamnen bulldogg (Kathrin), terrier (Ellen) och Kuno (som vår hund heter, fick Max). 

 

På nyårskvällen tror jag ingen av oss var vaken till tolv, inte jag i alla fall. Men vi hade tur för kvällen på nyårsdagen drog de ett nytt fyrverkeri i grannbyn, ett fett jävla fyrverkeri som slår Icas raketer med ljusår och höll på minst en kvart och gör tyvärr ingen rättvisa på bild. Annars när vi var hemma hände det även att jag lekte en stund med Christoph, och där var det precis som hemma förutom att Bobs fordon nu även fick åka i skidskola precis som Christoph. En annan grej han gillade var att spana efter pist-bulldozers, "PistenBullys". 

 

 

 

Själva staden bjöd som sagt på oerhört luxuös och exklusiv shopping. Det enda jag köpte, förutom liftkortet, var ett par chokladkakor och en schweizisk armékniv. Jag hängde alltså inte på Rolex, Gucci, Dolce&Gabbana eller det flertal konstaffärer som förvisso hade fina saker men kostade astronomiskt mycket pengar. Inte heller åkte jag med i droskorna som annars var en stark turistmagnet för folk av typen vars stövlar fanns att hitta i affärerna för 4000 kronor. Inte heller en luftballongtur eller ens en isté unnade jag mig... 

 

    

 

 För övrigt var det alltså en sådan här sax jag fick håret klippt med, när Tea agerade frisör på Mallorca. Men jag är nöjd med kniven, och det finns till och med ytterligare ett par grejer som inte finns med på bilden eftersom mina naglar inte ville gå med på att peta ut dem. Kniven funkar i alla fall, den råkade jag av misstag prova när jag fällde ut grejerna. 

En  är alltså att ge till kniven. Till resan i sig vet jag inte vad jag ska säga. Jag skulle aldrig ha gjort den semestern med någon annan, så "en sådan här chans får man baengång i livet". 

 

Jag gör det lätt för mig och säger helt enkelt att ALLT var så perfekt det kan bli. Nu ska jag bara spara pengar för nästkommande år, för jag har fått mersmak för de schweiziska alperna! 

 

 

 

(nu en eloge till den som tittat igenom dessa 77 bilder) 

 

Tisdag 2 januari: Slalomdag

Plan: När jag pratar med kommande au pairspekulanter till familjen, ska jag försöka få till en match med någon som hatar skidor, snö, alperna, kossor och så vidare. Så att hon inte vill följa med hit utan fira nyår och årets början hemma. För då kan följa med hit igen! SÅ HÄRLIGT är det när man kör nerför pisterna, i bra väder, man ser de andra bergen framför sig... 

 

         

 

Så tillbringade jag och Max största delen av dagen, till lunch fick vi mat serverad och på kvällen efter dusch och mat spelade vi ett spel. 

Söndag-måndag 31 december-1 januari: Nyår i Schweiziska alperna!

Igår morse väcktes jag och blev så glad av att höra att klockan var 05 på morgonen. Det betydde nämligen resedags! Vi stökade och bökade med alla grejer och det sista vi hämtade var Christoph som mådde riktigt risigt. (Om någon nu får för sig att göra inbrott så vill jag hälsa att hunden vaktar och diverse gäster är alltid där. Just saying.)

 

Tappra Max körde och körde, tappra Kathrin som dessutom också är förkyld tog hand om Christoph, den tappra ungen som klarade bilresan galant med tanke på sitt mood. Han åt en korv när vi gjorde en lunchpaus och efter det steg hans humör till max och han var sig själv igen, plus stooor exaltation för att vi äntligen var på väg. 

 

Efter att ha åkt över gränsen la vi ner alla böcker, mobiler och leksaker och bara tittade ut för det var SÅ vackert. Vi kom fram medan det fortfarande var ljust, jag hjälpte till oförskämt lite med inpackningen för därefter gick jag på promenad "till stan" och såg själva Gstaad som den heter. Jag ser trovärdigheten i Kathrins rykte om att till exempel George Clooney hänger här. Bilarna är de lyxigaste, affärerna som fanns var sådana som Prada, Dolce&Gabbana, Rolex, Ralph Lauren och Louis Vuitton. H&M såg man inte röken av. Folk åkte häst och vagn en efter en, turisterna pratade alla möjliga språk (mycket amerikansk engelska) och alla byggnader, stugor till hotell, såg ut som en dröm att bo i. När jag kikat runt färdigt gick jag hem, och vi firade tillsammans nyårsafton genom att äta Schweiz nationalrätt Käse Fondue, spela ett spel och sedan lägga oss. Jag låg en stund och skrev om alla bra grejer 2017 i min dagbok och grät lite över hur bra jag har det och hur mycket bättre jag mår sedan sist jag skrev i den. Sedan gav jag upp och somnade halv tolv, haha! 

 

Därmed vaknade jag utvilad och jävligt taggad på en dag i skidbacken. Max känner till dessa backar utan och innan och vet var man åker bäst på för-/eftermiddagar, i olika väder och så. Så jag följde honom, vi började med att ta bilen till en backe längre bort och efter att vi blundat för priset och köpt skidpass bar det lös. Hur det känns att vara här och åka går tyvärr inte att beskriva eller föreställa sig. Men jag konstaterar att man åt alla håll ser glaciärer och berg fyllda med snö och skog, små söta stugor, vi hade skönt väder... Vid lunchdags kom vi hem och fick en läcker lunch färdigserverad av finaste Kathrin. Christoph hade bra humör och hans tillfrisknande var lika brutalt plötsligt som insjuknande och det är skönt att se att han mår bättre. 

 

 

 

Hur vi bor förresten? Cirka 15 meter från en av liftarna, i en stuga som ägs av och delas med folk som har alpkossor och gör alpost. Stärkta av lunchen fortsatte jag och Max nu till en annan backe, nämligen den som ligger precis vid oss. Varje gång vi åkte lift vände jag mig ut mot dalen och såg en magisk utsikt, varje gång Max stannade och väntade in mig i backen stannade jag också och bara gladde mig av utsikten. Ingen meditation är lika bra som denna semester för mig. Och själva åkningen gick också bra, jag känner skillnad på att göra mycket Borzov och få stabila ben (alltid) eller att göra lite Borzov och vobbla lite mer (nu). Men trots det åker jag bättre än jag trodde och det är så jäkla härligt. Jag träffade en trevlig (rikemans)svenne boende i "Monaco... och London" som jag hälsade på och fick prata svenska med. 

 

   

 

Kathrin och Chrille tillbringade dagen hemma med lek och pyssel och ute i pulkabacken, och en runda fika med Max medan jag körde en sista backe. Efter en bra tajmad hemkomst tog vi det bara lugnt, lite lek och spel och dusch. En höjdpunkt hemma var att de körde ett till stort fyrverkeri idag, som varade en kvart vilket var en kul överraskning för oss som igår lagt oss tidigt och bara hunnit se de som fuskat med tiden och skjutit raketer från närmaste supermarket redan vid 22. Idag kom de riktiga konstverken, drömlika, sagolika, fantastiska, vackra osv. kreationer. Till middag åts schweiziskt roch-bröd med alpost från familjen vi bor hos, med drycken Rivella till. 

 

 

Kort sammanfattning av budskapet i detta inlägg: Mitt 2018 startade på bästa sätt, med en heldag slalom i schweiziska alperna och umgänge med underbara familjen med en nu strålande glad unge hemma. Och jag är lycklig. 

 

Fredag-lördag 29-30 december: Var firar jag nyår?!

Planen var alltså att åka till Schweiz i natt, men min första dag hemma var Christoph plötsligt genomsjuk. Hög feber och helt utslagen, dessutom förekomst av en hel del spya. Har aldrig sett honom må så dåligt och tycker extremt synd om honom just nu. Det finns liksom inte heller något jag kan göra. Idag fanns hopp om att kunna åka i natt, så hunden är hos hundfarfar och allt är inpackat och klart (bl.a 2 bobs, fem resväskor, ett par stora bags och en jäkla massa kartonger och korgar). Dessvärre kom dock en laddning till från stackarn så att åka bil i natt är bara att glömma. 

 

Var vi firar imorgon är alltså oklart, men vad gör det? På ett sätt är det väl skönt också när allt redan är klart och man inte "kan" göra något vettigt hemma. Jag har fått sova länge och väl, läst en massa, och rastlös som jag var åkte jag idag till ett gym där Max och Kathrin går till och där jag också senare kommer att träna. Det var underbart, stort och fräscht och så roligt att träna där "riktiga" tränare finns på plats och hjälper en med maskinerna och teknik, det har jag aldrig haft när jag tidigare tränat på gym. 

 

En annan sak jag är mycket glad för är mitt senaste inköp som skedde i halv panik när jag igår kväll (vi skulle alltså egentligen åka tidigt i morse) insåg att jag inte har några vettiga snöskor. Inför en två veckors semester i Schweiz inklusive lite vandring. Så smart är jag! Det var bara att dra till Intersport och köpa den enda modellen snöanpassade skorsom fanns. Okej att det var 800 spänn jag inte räknat med men nu har jag skor många år framåt och shit vad nöjd jag är med dem! 

 

 

 

En till mysig grej som inte inte kunde göras var vår julafton, som blev modell minimini på grund av Christophs mående. Jag fick en liten egengjord ananaskudde av Kathrin som blir hur skön som helst t.ex i bilen, och den "riktiga" presenten kommer med semestern då de bjuder på en dags skidpass. Det ser jag fram emot... Återstår bara att se om vi åker dit i år eller väntar till efter nyår! 

Torsdag 28 december: Tack för den här julen!

Mitt två veckor långa jullov har varit fantastiskt, varje dag tagits tillvara på och det har hänt någonting precis hela tiden. 

 

Jag kom alltså hem fredagen den 15:e, fyra dagar tidigare än det officiella datumet och samma dag som pappa och Tea fyllde år. Direkt när jag kom överraskade jag pappa rätt ordentligt genom att sitta inne på restaurangen där han och mamma skulle äta födelsedagsmiddag. När vi ätit färdigt åkte jag vidare till nästa födelsedagsbarn där fest rådde, här var det också ett par som blev överraskade. Vi gick ut senare och jag är så glad att jag hann vara med och säger stort tack att jag även fick sova hos Tea! 

 

  

 

Dagen efter, den 16:e, åkte jag hem och började med att överraska världens bästa granne Paula och kramas lite där. Senare på eftermiddagen kom min farbror med familj och firade pappas födelsedag. Dem var jag glad att träffa och till min stora glädje åt vi tacos till middag! 

 

 

 

Den 17:e var en stor dag för alla politiskt intresserade i hela Köping. Självaste Stefan Löfven (Emma B om du undrar är han vårt lands statsminister) var i Köping av alla ställen för att hålla sitt jultal. Att jag skulle dit rådde det ingen fråga om. För att vara han så var det helt okej tal, men för mig blev största nöjet att se kören och körledarna från min högstadieskola uppträda innan. 

 

  

 

Efter det stack jag ut och sprang i den av Köpings skogar jag lagt flest mil av skidåkning och löpning bakom mig genom många år. Så mysigt och nostalgiskt att jag nästan glömde bort att sakna snö att kunna åka skidor på. 

 

  

 

Måndagen, den 18:e, gick ut på en enda sak och det var BAKNING. Jag och mamma trängdes i köket och gjorde 3-4 sorters julgodis var. 

 

 

På kvällen hände en annan höjdpunkt som heter Borzovhopp och gav en veckas träningsvärk. Alla som kör Borzov vet. 

 

Tisdagen den 19:e, dagen jag "egentligen" skulle komma hem, kom och nu gjorde jag de lite mer nödvändiga sakerna. Förutom stora julhandlingen så skedde även ett tandläkarbesök som liksom Borzov gav en lagom skön värk. Men efter det blev det ett besök på Max med några vänner som sedan följde med mig hem och hade en liten myskväll. 

 

Onsdagen den 20:e fortsatte jag med nödvändiga ärenden, först ett besök på ungdomsmottagningen att sätta i spiral vilket ledde till ont på nästa ställe, i magen. Vidare for jag till Västerås där sjukgymnasten drog och knäckte i alla kroppens leder. Det går ju bara att skratta åt att det enda jag gör är att dra på mig smärta när jag kommer hem, men det enda jag gör är att jämföra med förra året när jag mådde sämre psykiskt. Allt ont jag känt i kroppen kan lindras med lite Alvedon och Ipren och jag tar hellre och med glädje all kroppslig smärta jag haft nu gånger tio, än att må som jag mådde förra året. Ännu en gång märker jag tydligt av hur mycket bättre allt känns, hur bra jag mår! 

 

När Köping och Västerås var avklarade åkte jag till Arboga och klippte håret på farmor, efter att en gång till åkt förbi och handlat på Max. Tur för henne att det blev gjort, det var välbehövligt, och tur för mig att hon hellre blev klippt av mig än frisören för hon betalade väldigt bra! 

 

 

 

På onsdag eftermiddag åkte jag till Tea och grät ut en massa över ingenting särskilt, också en viktig sak att göra när jag är hemma. På kvällen for vi till Amanda med Emma och åt finmiddag i form av snabbnudlar och gröt och myste sedan ner oss i jacuzzin och senare sängen. Sådant kan ju liksom bara sluta hur bra som helst och det var en av de bästa kvällarna. 

 

Torsdagen den 21:a vaknade jag hos Amanda och fortsatte som en till lyckosam dag eftersom Jonas kom hem! Jag blir alltid så glad så fort pojkarna kommer, skitsamma om vi är i olika rum eller gör något tillsammans, jag tycker ändå att det är så mysigt. 

 

  

Fredagen 22:a åkte jag och Jonas till ett gym i Köping på "provträning", och efter det lagade vi mat för allt vi var värda, som vi några dagar tidigare bakat sötsakerna. Jonas gjorde alla röror och sallader, jag allt vegetariskt och mamma alla tusen andra saker. 

 

Julen kom på riktigt när alla tre bröderna var hemma, och förutom att fixa det sista stöket så var vi mest bara tillsammans, lätt det bästa med julen. Jag och Jonas la t.ex ett 1000-bitarspussel. Julafton började med en ny grej, nämligen julaftonsjogg med Elin och Oskar. Men efter den följde dagen sitt obligatoriska, traditionella schema med grötfrukost, julbord, Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och presenter. Och en satans massa godis. Dessutom ölprovning på (förutom Simons ryska öl och allt som redan fanns) öl härifrån där jag bor i Tyskland (här vill jag återigen ta upp hur stark jag känner mig över att jag bar med 12 jävla glasflaskor öl i väskan, genom tre länder och på fem olika tåg). 

 

    

 

  Juldagen var en mysig fortsättning på julafton, och på kvällen var det hemvändarparty med vänner. Jag började och slutade med att gråta men jag är ändå jättenöjd med kvällen och den enda bilden jag har därifrån är inte min utan Teas. Men de bästa kvällarna är de man glömmer att använda mobilen på, och den här gången stämmer det. 

 

  

 

Annandagen vaknade jag hos Tea och hängde kvar hos henne en stund innan jag blev hämtad för att tillsammans med familjen hälsa på mina kusiner och fira lite jul med dem. Och som David gjorde, gosa med hunden. 

 

 

 

Onsdag 27:e, dagen innan jag skulle åka, var det fullt ös. Jag och pappa hann med att lämna en bror vid tåget, gratta ett födelsedagsbarn, gymma, shoppa mellandagsrea på Intersport och ett par ärenden till. På kvällen träffades mina kompisar en gång till för hemmamyskväll så då passade jag på att följa med, och jag är så glad för det för nu känns det som jag hunnit träffa så många det går av dem jag skulle vilja träffa. 

 

Torsdag 28:e, resedagen, gick fint. Skidorna följde med. Inget tappades bort och jag kom hem i den tiden jag tänkt. Och jag var totalt slut när jag kom hem men såååå nöjd, som bara går att bli, efter denna ledighet. 

Torsdag-fredag 14-15 december: Mitt dygn i Köpenhamn

Jag åkte alltså redan den 14:e, tog då tåget genom Danmark och har övernattat och turistat lite i Köpenhamn. Klockan 04 steg jag upp. I vanliga fall är det otänkbart att jag fungerar med så lite sömn, men jag har varit så upprymd att det gått av bara farten.

 

 

Väskan och ryggan var utrustade med tolv öl i glasflaskor, fyra böcker, matsäck och lite annat diverse, och var mindre sköna att bära på. På tåget (som för övrigt åkte färja över, överraskning för mig) kom tullen och frågade vad jag hade i väskan som var så tung, och tur för mig var att det i Tyskland är lagligt att äga och släpa med grejerna. Och jag är glad att jag hade passet i ryggan och inte i resväskan fast jag var oförberedd på passkontroll... Skulle jag ha öppnat resväskan hade det blivit jävligt jobbigt för den var inte rolig att stänga.

 

    

 

Tur hade jag även när jag kom fram. I tron att vi kom fram halv fyra, ställde jag larmet efter det och slumrade till med en sjal över huvudet. Klockan halv tre vaknar jag till, jag vet inte varför men jag lyfter på sjalen och ser… att vi är framme, och att alla står upp! Fort ihop med grejerna och fort av. Jag lyckas alltså sova över en timme och tittat upp exakt när vi är framme?! Där tackade jag högt min skyddsängel och heliga Johannes och heliga vem som nu hjälpt mig. 

 

Mitt hotell/vandrarhem heter Urban House och jag rekommenderar det starkt. Det låg en gata bort från Köpenhamns centralstation och lär vara det billigaste som finns, hur fräscht som helst dessutom. Haken är att man sover i sovsal med flera andra, men eftersom det ändå bara är unga backpackers här så tycker i alla fall jag att det är helt okej och absolut värt det. 

 

 

 

När jag lämnat av grejerna och snabbt bäddat, gick jag till Tivoli. Helena har skickat en låååång lista med saker att se/göra och att äta. En av grejerna där är Tivoli, som jag även hört om innan. Tivoli är ett tivoli (om ni undrade) och det var så mysigt att gå där, de har julpyntat och ställt upp små julshopar och man kunde dricka glögg och allt möjligt. Där gick jag omkring länge och bara tittade medan jag satte på dansk julmusik i hörlurarna. 

 

   

 

 

När det blivit för mörkt och fingrarna för kalla gick jag tillbaka. Jag var dock inte riktigt på humör för att gå till hotellet så jag såg snabbt på kartan att det fanns vatten i närheten. Jag gick en liten promenad till vattnet och tillbaka, och på vägen gick jag in i Tycho Brahe Planetarium som råkade ligga där och ha ett spännande namn. Det var ett astronomi/rymdställe för barn som jag snabbt insåg inte intresserade mig. gick jag tillbaka och njöt av hotellets dusch och säng! 

 

    

 

 

Fredagen stack jag ut för att se mer. Jag tyckte jag fått en jättesovmorgon, men när jag kom ut på gatan visade det sig att Köpenhamn tog ännu mer sovmorgon. Jag fick snällt gå omkring och kika i de affärer som väl hade öppet i väntan på att staden skulle vakna.

 

          

 

Vid 10 kunde jag gå upp i Rundetårn, ett utkikstorn där man kan se hela staden. Typ som ett danskt Empire State fast i något mindre storlek. Man fick en bra blick och uppfattning och såg till och med Malmö, Öresundsbron och Barsebäck på andra sidan. Jag fick en skymt av några av resterande grejer på listan som jag inte hann med, Den lille havsfrue, Christiania, Amalienborg, Nyhavn... Det pågick även en konstutställning där, och det såg fint ut men nu var det dags för mig att gå tillbaka. 

 

  

 

 

 

Utcheckningen skedde punktligt klockan 11 och efter det promenerade jag till ett matställe nära centralen och satte mig att äta smørrebrød, det danskaste i det danska köket. Smørrebrød är väl egentligen bara bröd med olika pålägg, inget märkvärdigt men väldigt traditionell lunch och i detta fallet väldigt gott innan resan gick av. 

 

 

 

Jag kan säga att Danmark kändes verkligen som blandning mellan Sverige och Tyskland. På vissa sätt kände jag mig som mer hemma, exempelvis på människornas icke-jätteartighet, på andra sätt mer som hemma i Tyskland, typ att man fortfarande kan köpa alkohol vid 16-18 år och att bröd- och korv-kulturerna är mer lika Tysklands. 

 

Listan med allt jag vill se är för ambitiös för att greja på mindre än ett dygn och jag räknar kallt med att hinna åka genom Danmark fler gånger när jag åker hem eller på semester. Shoppingen kan nog bli grym i Köpenhamn, Nyhavn och Amalienborg vill jag uppleva en solig vår eller sommar... Därför känns det lugnt att tänka att jag hinner med många gånger till, gärna med Helena eller andra vänner. 

 

Valutan gjorde mig förvirrad, att det står kronor men man får inte tänka svenska kronor. Ibland blev det lättare att räkna om till svenska kronor, ibland blev det lättare att räkna om till euro. Det var svårt att hålla sig från att skicka avslöjande snapchats till kompisar när jag var så ivrig och såg flera roliga saker. 

 

Men jag är väldigt glad över starten på mitt jullov. Jag hoppas och tror att denna månad i Munktorp och Schweiz kan bli grymt raktigenom, den har i alla fall fått bästa möjliga start i Danmark. Det märkte jag när jag skrattade sådär åt små minisaker på morgonen och snön jag såg när tåget åkte norrut i Sverige, av ren glädje. Sådant där glädjeskratt man glömmer bort hur det känns men påminns om när man mår extra bra. 

 

  

  

 

Min och Christophs julafton

Som en sista grej att göra innan jag drog överraskade jag Chrille med att göra min sista dag till en riktig lekdag, när vi stannar hemma och låter honom vara kung. I sängen läste jag ett par kapitel Pettson och Findus och Tomtemaskinen för honom, en lååång bok med 130 sidor och många kapitel som man verkligen inte läser ut för en fyraåring under en eftermiddag. 

 

 

Till frukost serverades hans önskemål pannkakor med choklad (fast jag ”nyttade" till dem lite genom att göra bananpannkakor, haha). Efter den så var det bara lek, spel och mer Pettson som gällde. Jag var med Christoph hela tiden och försökte vara lite extra engagerad jämfört med vanligt när vi byggde ett hotell med Bobs team. 

 

 

 

Vid lunchdags var önskningen igen pannkakor, och nu stekte jag klassiska åt honom. Max lagade mat samtidigt, åt oss andra. Under tiden såg Chrille programmet Stora maskiner på min dator, något som gick när jag var liten. Själv tyckte jag det var värdelöst men jag minns att Oskar uppskattade det, och Christoph passar det verkligen. Sen åt vi lunch tillsammans med Max och farfar. 

 

 

Till saken med min semester hör att jag konservativt sagt att pepparkakshus äter man inte upp förrän tjugonde Knut, punkt. Kathrin var rätt att det vi byggde tidigare då skulle hinna bli gammalt så kompromissen har hela tiden varit att de får vänta till jag åkt hem. Ett jävla tjat har det varit från Christophs håll om att äta pepparkakshuset, så till efterrätt överraskade jag honom med att vi får börja käka det redan nu, och oj vad han lyste upp! 

 

 

 

Sen var han ett tag med Max och Kathrin medan jag fixade naglar, packade, ordnade matsäck till resan och duschade. Efter det läste vi mer Pettson och medan jag lagade middag (”kvällsbröd”) såg han på ett par Stora maskiner till. Denna gång föll valet dock inte på pannkakor, utan när jag frågade om önskemål hette det ”Snälla Ellen, kan du ha mig… Eiernudeln?”. Självklart blev det då pasta med ägg! (Ja, pasta är Nudeln på tyska, och ja, jag har tyvärr börjat tänka ordet nudlar i stället för pasta när jag tänker på svenska) 

 

Under kvällen var Max och Kathrin ute och åt och njöt av sista kvällen där au pairen var hemma. Jag fick lägga Christoph och det gick bra. Vi blev äntligen klara med Tomtemaskinsboken och gosade lite hejdå. Efteråt hörde jag dock i Baby phone hur han saknade mamma och sedan låg och pratade högt hur länge som helst, och så fort föräldrarna kom hem pilade han ut ur rummet och ner för trappan. 

 

När Kathrin väl fått ungen i säng ”på riktigt” så återstod inte mycket mer än att säga hejdå, vilket inte alls kändes kul. Den här gången längtar jag som tokig efter att få komma hem och ser fram emot det så enormt. Men samtidigt längtar jag ju redan tillbaka, och även om jag vill hem så sker det ju på bekostnad av att jag åker hemifrån (mitt andra hem). Det är svårigheten med att ha flera familjer. Jag tänker inte klaga för det kommer bara kännas nice, men jag säger att det vore så grymt att ha en klon! 

 

 

I vilket fall är alla nöjda med dagen. Christoph sa att jag var världens bästa au pair in de hela världen utan att jag fick honom att säga det och hade bra humör dagen igenom. Max och Kathrin fick komma ut och äta tillsammans. Jag var taggad på resan och mitt nostalgiska jag fylldes av välmående över att Chrille fått Tomtemaskinen läst för sig, även om han rimligtvis förstod the basics och kanske njöt mer av att det var mysigt att läsa än av Sven Nordqvists roliga men svåra språk. 

Försenad tour 1

Jag kom på att jag tror aldrig att jag faktiskt visat mitt rum eller annat på hur vi bor, förutom bilder på trädgården och omgivningen. Då kan jag lika gärna göra det nu för från idag tisdag finns inte mycket nytt att rapportera (dagis, städa, handla, hundpromenad, läggning, rapport klar!) 

 

Idag börjar jag med mitt badrum, som jag idag gjorde rent båda avloppen i för första gången i mitt liv. (Max berättade hur man skulle göra men jag erkänner att den bortskämda delen av mig saknade pappa Janne som alltid fixat det hemma. Blod eller spya eller bajs kan jag hantera lätt men avlopp mår jag verkligen illa av, så nu är jag stolt att det är avklarat haha!)

 

Det här är alltså i princip mitt bara mitt. En toalett står mittemot handfatet och har en dusch precis till vänster om kameran. 

 

 

 

Skåpet, de båda speglarna och duschdraperiet som inte syns kommer från Ikea, och köptes nya åt mig (tack igen). Sen så ser man inte mindre än fyra presenter hemifrån Sverige! Både den flytande (ananasdoftande) och hårda tvålen har jag fått, parfymerna till vänster i skåpet och ananasen till höger likaså. 

 

Nästa gång är det mitt sovrums tur, där finns egentligen mer som är värt att visa! 

Eriks besök

Torsdag 7 december: Timingen för besöket blev så att alla i huset är mer eller mindre sjuka lagom till att Erik kom. Jag mådde nog bäst av alla och gick till dagis på morgonen, Erik fick då en skön och antagligen välbehövlig sovmorgon. Lagom till att han fått något att äta och vi båda gjort oss i ordning, ringer dagis och säger att Christoph nu är för hostig för att stanna, så vi två åkte och hämtade honom också. Sedan kunde dagen börja på riktigt! 

 

Vi höll oss hela dagen i vår småstad. Att visa upp "stan" gick fort, och efter att ha sett allt där så gick vi upp till borgen. Kallt och rått var det men vi hade bra utsikt och Erik hade turen att få se (och känna lukten av) getterna.

 

  

 

 

Efter en snabb tur upp och ner var vi sedan väl förtjänta av Döner och Lahmacun Dürüm. Döner är som en kulturell motsvarighet till den inte alltid så fräscha snabbmaten som du får från pizzerian eller Sibyllakiosken hemma, och man får samma känsla av döner här som en kebabrulle/-tallrik eller hamburgermål i Köping. Jag brukar säga att kebab är inte min grej egentligen, men är jag i Köping då äter jag kebab ändå, bara av ren kultur. Samma sak med döner (och egentligen även Bratwurst) här, oavsett det som normalt sett är på gränsen till inte okej (typ halalkött eller hygienen) så äter man det för att det är kultur. Och jag är glad att Erik fick känna på det och att själv äntligen ha testat vårt dönerställe! 

 

  

 

Resten av första dagen stannade så där i lugn och ro, vi byggde en fyr av lego till Christoph men annars så chillades det bara och vi såg en dokumentär Cowspiracy som jag tycker alla borde ha sett. 

 

Fredag 8 december: Efter att ha laddat med Kathrinlagad äkta tysk lunch i form av bl.a schnitzel tog vi oss sedan in till Kassel. Efter en fart på tre olika bussar hade vi tagit oss hela vägen upp på Herkules, och snön yrde på ett sätt Erik benämnde som kräksnö. Tyvärr såg man ungefär noll på en skala 1-10 av utsikten, men Herkules i sig såg vi i alla fall bra. Sen klättrade vi fort ner för alla trapporna och höjdmeter. Det roligaste på vägen ner var att ett träd var märkt med "K4" som Erik kallas. 

 

     

 

Längst ner av hela Herkulescirkusen ligger ett slott/museum som byggdes på order av samma snubbe som tog hit Herkules. Dit skyndade vi oss och drack och åt varmt. 

 

  

 

Efter den stärkningen hann vi även med en liten runda på stan, för att spana in julmarknaden och i Eriks fall äta en obligatorisk Bratwurst. 

 

    

 

Lördag 9 december: Jag konstaterar att människan är en sjusovare med amerikansk dygnsrytm. Frukosten blev lunch men vi kom så småningom iväg till Kassel i alla fall. På bussen dit gjorde vi dagens goda gärning genom att låta tre yngre tjejer åka med på vår multibiljett och spara 3,9 euro var. Vi strövade egentligen bara omkring på julmarknaden, åt lite och träffade även på Helena. Då testade vi även att dricka tysk glögg som var tillräckligt lik det jag är van vid för att kallas glögg, men inte lika god som den vanliga. (Jag insåg dilemmat med när man hemma i Munktorp borde börja med vuxenglögg, någon gång blir man alltså vuxen? Är vi vuxna nu eller får jag fortfarande vara barn och dricka saftglögg utan ursäkten att jag kör? Viktig i-landsfråga.)  

 

 

 

När fötterna blivit tillräckligt kalla tog vi bussen hem igen. Vi gick då förbi vår bys lilla bar, och Erik fick testa det öl som bryggs alldeles i närheten. Så avslutade vi med pizza respektive soppa på pizzerian och efter vandringen hem såg vi Taken 3! 

 

   

 

Söndag 10 december: Nu tvingade jag upp människan en och en halv timme tidigare för att hinna med något. Efter frukosten tog vi bussen in till Kassel där vi började dagen med en vikingavandring i snöyran för att komma till museum. Museumet hette "sepulkralkultur", och det handlade ungefär om hur man tagit hand om sina döda och betraktat döden i olika tider, platser och religioner.

 

Vi kunde snällt säga att det var intressant, och om inte annat nyttigt att för ovanlighetens skull lägga tankarna på döden som man inte pratar om i onödan annars. Men kul, känslomässigt eller spännande hade varit en överdrift. Det mesta stod på torr vuxentyska och det var liksom inget som hände mer än att man kunde läsa den. Det som räddade museumet var våningen där de skrev om andra religioner, om matfesten Día de los Muertos i Mexicos, om de individuellt designade tupparna som de döda får i Ghana, eldbegravningarna inom hinduismen eller begravningsstriopporna i Taiwan. 

 

     

 

Vi kände oss fort klara och tog oss åter ut i snöyran, och gick och gick och gick.

 

 

Vi var förbi julmarknaden där vi åt. Erik kunde checka av de viktiga grejerna kringla (Bretzel) och Flammkuchen. 

 

 

 

Sedan gick vi och gick igen, nu till en loppmarknad som en av de andra au pairerna tipsat om. Vi gick i ett jävla väder, begreppet kräksnö nu väldigt användbart. Med gps:ens hjälp tog vi oss genom kvarter efter kvarter jag inte tidigare sett men som verkligen representerade den slummigaste sidan av Kassel. Själva loppmarknadens lokal var en ungdomsklubb och för att använda Eriks kompis beskrivning, "det där lär ha varit en gaskammare". Fräscht är ordet som ligger sist i att beskriva stället. Vi träffade på ett par au pair-kompisar till mig, så jag var i alla fall glad att få säga hej till dem. Men jag tycker synd om Erik för sedan drog vi rätt snabbt därifrån, och när vi väl kom till busshållsplatsen var den bussen inställd så vi fick bita ihop och gå hela vägen till stan. 

 

  

 

Då gick vi med stark målmedvetenhet till cafét som låg närmast möjligt till busshållsplatsen. Vi hade då någon timme på oss och kände oss räddade när vi fikade där. 

 

 

 

När vi väl skulle hoppa på bussen sedan så visade det sig att busshelvetet gick inte utan även vår buss var inställd på grund av snön. Det hade aldrig hänt hemma att den blivit inställd, för den sakens skull var det alldeles för lite snö. Kanske lite försenad, fast aldrig inställd. Meeeen i Tyskland är alltså detta för mycket för att låta bussarna gå. Resultatet av det blev att vi fick vänta ytterligare 25 minuter för att åka till en annan stad där Max hämtade upp oss med bilen. 

 

 

 

Hungriga åt vi middag med familjen, och såg sedan en till film innan vi fick byta denna ansträngande snödag till natt. 

 

Måndag 11 december: Dagen fick börja med scones gjorda av Erik och Ellen. Sedan kvarstod nu en grej att prova innan Erik skickades iväg med bussen till tåget till flyget. Glasscafét! Efter ärenden och viktiga inköp av souvenirer (3x starksprit, haha!) för Erik så tog vi en tidig lunch där. 

 

 

 

Trots att timingen för besöket innebar att Erik hälsade på sjukstuga omringad av en massa kräksnö, var det grymt att få ha honom här och göra saker tillsammans. Tack och välkommen åter världens bästa K4! ♡  

Månadens guldkorn #4

~ *Christoph leker med lego att en kista blir skjuten* 

Christoph: "Till middag äter vi kistan."

Ellen: "Kan man äta den?" 
Christoph: "Ja, det var därför den blev skjuten." 

 

 

~ *Vi säger fröhliche Weihnachten i en lek* 

Ellen: "På svenska heter det God jul."

Christoph: "God jul!"

Ellen: "Och vet du hur man säger på engelska?" 

Christoph: "Nej" 

Ellen: "Happy Christmas" 

Christoph: "Vilket struntpratsord!" 

 

 

~ Christoph: "Lokföraren saknas i tåget." 

Ellen: "Vad heter den?" 

Christoph: "Han har inget namn. Det behöver han 

 

 

~ Christoph: "Ellen jag tycker om dig." 

Ellen: "Åh, jag tycker om dig med" 
Christoph: "Barn kan tycka om vuxna också." 

 

 

Och klassikern. Bara för att Bob måste få vara med. Vi sitter vi bordet och Christoph berättar vad han gjort i leken. 

Christoph: "Nu har Panda och Biene ett hus."

Ellen: "Har du byggt det själv?" 
Christoph: "Ja" 

*Här undrar både Kathrin och jag tyst varför han inte berättar att Bobs team hjälpt honom* 

Christoph: "Och nu bygger vi ett sovhus åt dem. Det gör jag med Ellen... Och med Bobs team." 

Gissa om vi garvade...

 

Första besökaren är här!

Här är en av världens mest lojala människa och en av mina bästa kompisar Erik. Jag ser honom som Hagrid i Harry Potter, han är en av de finaste människorna jag känner och även om jag sällan förstår mig på honom och ofta inte håller med om vad han säger och tycker skulle jag lätt lägga mitt liv i hans händer utan att tveka.

 

Det är så typiskt det bara kan bli att han är första som kommer hit och att biljetten bokas en dag i förväg och jag kan bara skratta. Jag är så glad! 

 

 

Måndag-onsdag 4-6 december: Nikolaus

Måndag var Christoph lite krasslig så jag lät honom var hemma. Han visade sin mest älskvärda sida hela dagen lång och skötte i princip sig själv till största delen.

 

Tisdag var han bättre och vi åkte till dagis som vanligt. Jag jobbade en stund hos grannmamman med att måla, vilket gick otroligt bra och jag känner mig nöjd. Som hon säger "förevigar" jag mig själv ju även hos dem nu med mitt jobb, när jag kommer tillbaka om ett par år kommer jag fortfarande se de vita stolparna som jag målat. När jag sedan kom hem lagade jag för första gången på länge mat själv, pumpasoppa. På mackan är ett brödpålägg med rödbetor raw-detox-vegan-ekologiskt sådär som jag alltid tycker är så kul när vi har hemma. En av farorna när jag ska handla på Edeka ("Ica") är alltid att ett par sådana följer med. 

 

 

 

På eftermiddagen bakades det återigen Plätzchen, och på kvällen fick vi instruktioner att tvätta våra stövlar (Christoph sin och jag snodde senare Kathrins).  

 

  

 

Stövlarna tvättades inför onsdagen då fick jag uppleva något nytt, nämligen att fira Nikolaus. Framför kaminen på morgonen fanns nämligen presenter i stövlarna som Nikolaus lämnat under natten! En hel del choklad och godsaker, plus lego och en cd till Christoph och en ananasform till mig. Super! 

 

 

 

På eftermiddagen var Christoph lika gullig som i måndags och skötte sig själv, tur var det för jag kände mig hängig när jag dekorerade färdigt våra Plätzchen på bilden ovanför. Men lite Nikolaus-lego byggde vi tillsammans i alla fall.