ellenskoldberg

Onsdag-torsdag 13-14 juni: Städning och shopping

Onsdag var som vanligt städdagen. Som belöning åkte jag sedan till frisören. På eftermiddagen blåste vi massa såpbubblor, och på kvällen fick jag en härlig gitarrkonsert à la Kathrin & Chrille. 

Idag torsdag har jag ägnat dels åt en massa springande, och dels åt en jättemegamassa inköp av sådant som är bristvara eller svindyrt i Sverige. Varning för spoiler / uppmaning att glömma vad ni läst, det jag handlade ihop var 12 paket pasta från vår lilla stads egna tillverkning, nötter från Kassel och en hel del choklad som jag kommer kasta på alla som fyllt år eller som gör något snällt och förtjänar en present. Det var det jag menade med bristvara i Sverige. Med svindyrt menar jag vissa sorters drycker som bara vuxna får dricka, och även om jag nu faktiskt är 20 så köper jag hellre här där priset är mycket lägre. Därmed är jag utrustad för fest de nästkommande tre åren skulle jag tippa på. 

 

På eftermiddagen var Chrille hos en dagiskompis, och jag var hur fri som helst. Att bara kunna sätta sig och chilla utan att någon är där... Det är skönt det med emellanåt. 

 

Senare på kvällen var han däremot hemma, och Kathrin hade konsert så vi var bara vi två (Max är i Indien). Vi tog en mysig Chrille-Ellen-kväll med pannkakor till middag och ett par traktorvideos. 

 

 

Övrig uppdatering: Våra hönor tar med jämna mellanrum semester ute på gräset eller i häcken. Vi har nu alla sett varsin flyende höna, och diverse grannar har också medverkat. Detta i kombination med att hönorna inte fattar att de ska lägga ägg inomhus gav dem tre dagars husarrest. "Gud, vad skönt det var med de andra hönorna", som Kathrin uttryckte det. 

 

Måndag-tisdag 11-12 juni: Glasslass och Au pairernas avslutningsträff

Måndagen handlade allt om sötsaker, jag och Chrille åkte och shoppade massa glass på glasscaféet och jag bakade en hel drös med chokladbollar inför morgondagen. Bild nummer två är tagen från mitt fönster! 

 

 

 

Tisdagen var det dags för sista au pair-träffen. Själva träffen var supermysig. Alla hade med något från sitt land, och vi var ett helt gäng där. Ukrainska pannkakor fyllda med champinjoner/kyckling och jordgubb/kvarg, albansk fruktdryck, ukrainsk Kwas-dryck, georgisk citronkaka, schweizisk chokladmousse och ost/skinka, marockanska pannkakor och vetegrynsbullar, mongoliska Huushuur (det enda jag kan det riktiga namnet på), tysk jordgubbsgratäng, svenska kanelbullar och chokladbollar, samt mat från Albanien, Indonesien, Frankrike, jag vet inte vad som var vad men det bjöds på smörkex, skinkpaj, hårda chokladkakor, kakor med ost på, och, sist men inte minst, små degknyten med ost i. 

 

 

 

Däremot var det tufft att säga hejdå till allihopa i slutet. Den ena efter den andra droppade iväg, någon måste på språkkurs och någon måste hem och jobba. Vissa kändes okej att säga hejdå till medan vissa avsked verkligen tog på en. Dulmaa till exempel, urgulliga hon som är en fett bra förebild och lätt den mognaste av oss alla, hon kommer åka tillbaka till Mongoliet och antagligen stanna där. Jag tycker så mycket om henne och ville verkligen inte säga hejdå. De som stannar här kommer jag ju antagligen inte heller se så mycket mer av, men det känns ändå på något sätt tryggare att veta att de är här och inte 800 mil bort. Men sånt är livet! Jag är glad att jag träffat dem, lärt mig om deras länder, och vet att om det väl blir klart med besök så är alla välkomna till alla. 

 

 

Efter träffen följde jag och Emma med Clara till hennes dansundervisning. Det var skitkul. Typen som ledde dem hade världens största smile och rörde sig smidigt som en ko på kosläpp. Jag stirrade fascinerat på bara honom i 40 minuter i sträck, innan jag blev tvungen att få till bussen. Skön dag! 

Söndag 10 juni: Konsert av Chrille

Söndag kom vi hem kring lunchtid, så jag packade upp mig och åt innan det var dags att göra något vettigt. Max och Kathrin åkte till Kassel och tittade på teater, Chrille och jag spelade spel hemma. Plötsligt hade han dock inte lust att spela längre, utan hämtar en uppblåsbar lekgitarr Kathrin fått, och börjar spela för mig. Han spelade alltså inte en eller två låtar, utan en massa, och alla var verkligen hela låtarna, om än kanske inte helt som i originalet. Dessutom ville han spela in alla på film. Det känns så kul att veta att det finns förevigat, och spännande att se hur han reagerar om tio år när vi tittar tillbaka på dessa grejer. 

 

Lördag 9 juni: Heldagsturism i Hannover

Efter en riktigt finfrukost var det bara att tuta och köra, in i stan.

 

 

Rådhuset, loppmarknad, Ballhof Platz, Herrenhäuser Gärten (typ Botaniska trädgården) och Sea Life var sakerna jag hann med. Jag berättar om en sak i taget... 

 

Rådhuset är en byggnad från 1920, som jag skulle trott var MYCKET äldre än så. Man kan åka upp på taket och få sig en sikt över hela staden, precis som Rundetårn i Köpenhamn. Det gjorde jag som första punkt, och blev lätt chockad över att hissen inte åkte rakt uppåt utan alldeles snett, jag vet inte hur många graders lutning hissen hade men det var inte helt lätt att hålla balansen. Blicken var i alla fall häftig, och det hjälpte mig för mina senare ställen att veta i vilken riktning allt låg (även om jag ändå gick fel det första jag gjorde efteråt). 

 

 

 

Framför Rådhuset fanns en fin park jag gick halvt vilse i, men fin var den. Efter en stund insåg jag i alla fall att jag skulle vända, och kom fram till loppisen.

 

 

Loppmarknaden var ju i sig mäktig. De jag bodde hos påstod att den blivit mindre, vilket inte märktes. Bord efter bord efter bord med spel, barnkläder, porslin och köksgrejer, teknikprylar, smycken, allt allt allt. Turistmagneten på detta ställe var "Nanas, konstverken som föreställer någon sorts feta kvinnokroppar i alla möjliga färgglada varianter. Jag är ingen konstnär men jag tycker om dessa Nanas! 

 

 

Det enda jag köpte var från en man som satt och målade namn. För varje bokstav så målade han ett litet konststycke, och jag beställde min familjs efternamn. Till exempel på L:et i namnet gjorde han en palm med en solnedgång bredvid, så det såg ut som ett L. 

 

Efter att ha spanat in denna marknad ett tag tittade jag in på vad som fanns kvar av gamla stan. Ballhof Platz var ett litet torg som värdarna tipsat om, och dagen till ära ägde där ett bröllop rum i solen. Vackert värre. 

 

 

 

Nu åkte jag vidare till nästa område. Herrenhäuser Gärten är något som Hannover är extra känt för, och som gjorde stadens likhet med Göteborg mer på allvar. Jag började i den "stora" trädgården, och STOR var den verkligen! Man såg punkterna på en karta och de som satt som tätast var ändå säkert hundra meter ifrån varandra. Flera par gifte sig alternativt tog bröllopsbilder här också. Vackra brudar och gäster i magiska klänningar. Där fanns också i trädgåden en labyrint, rabatter med det ena och det andra, trädalléer, och fontäner som hade "vattenspel" precis som i Kassel. Jag satte mig vid en fontän, tog av skorna och satte ner fötterna i vattnet, satte på svensk sommarmusik och bara njöt. Slutspurten i vattenspelet i Kassel är 50 meter högt, denna "bara" 30 men ändå nice. Ooooh, viiilken härlig dag! 

 

 

 

Lunch åt jag tillsammans med en tjej jag hittade via Couchsurfing. Trevlig stund på Dean & David

 

 

 

Sea Life var nästa punkt. För att fortsätta Göteborgliknelsen är det ungefär som Universeum, fast bara för vattenlevande saker. Sjöhästar, krabbor, anemoner, sköldpaddor, koraller, räkor, krokodiler, rockor, hajar, fiskar, maneter... Det mest fascinerande tyckte jag var bläckfiskarna, med sina tre hjärtan och nio (!) hjärnor. De har ett kort- och ett långtidsminne och är grymma på att lösa labyrinter och grejer. Deras armar kan röra sig oberoende av "huvudet"/kroppen eftersom varje arm har en egen hjärna. Alla inälvor sitter tillsammans med hjärtat och första hjärnan i kroppen som ser ut som ett huvud. Sådant får man lära sig där! En annan kul grej var att sticka ner ett finger i vattnet hos räkorna, som gjorde rent kring nageln, dessa älskar död hud och är superpraktiska för att göra rent. Dessutom gör Sea Life sjukt bra saker ute i världen, skydd och vård av (utrotnings)hotade djur och deras miljö samt uppmuntran till hållbart fiske och reservat för vissa djurarter. Alltså betalar jag mer än gärna för att hänga där ett par timmar. Dessutom fanns det ett stämpelhäfte för barn som man kunde stämpla i under tiden, vilket jag självklart också gjorde. 

 

 

En sak hade jag nu kvar på listan, fortsättningen i Herrenhäuser Gärtens "lilla" trädgård. Den bestod bland annat av ett kaktusväxthus, ett orkidéväxthus, och ett till växthus. Och det var innan man ens kommit fram till själva trädgården... Det var fint och så, men jag är avundsjuk på mig själv å min mammas vägnar, hon har ju faktiskt ett verkligt intresse för allt det där med blommor och växter som jag aldrig ärvde. Jag hade gärna velat ha med henne för då vet jag att hon njutit för oss båda! 

 

 

 

Efter detta var det kväller. Jag åkte igen till stan för att käka lite, och sedan tog jag så långsamt min väg hem igen. Tack Hannover! 

Fredag 8 maj: Av mot Hannover!

På morgonen träffade jag Emma bara en kort stund innan hon gick iväg med sina barn till dagis, och åt sedan frukost där tillsammans med hennes värdmamma och deras URGULLIGA bebis som är typ en eller max två veckor gammal. Det var en lugn och skön förmiddag och jag hann till och med prata med mamma en stund, lite skratt och lite gråt. Sedan var det dags att förbereda färden till "storstan" ett par timmar norrut. 


Jag var SÅ glad och lättad över att ha fått någonstans att åka. Vi körde iväg först på eftermiddagen, alltså hade jag tid att i lugn och ro komma hem, äta, packa om väskan, köpa gästpresenter och träna en stund Borzov. Så bar det av, två timmar i bilen tillsammans med kvinnan jag åkte med. Hon är präst till yrket men det märker man inte så mycket av, hade jag fått gissa skulle jag tro att hon var dagispedagog eller liknande för hon är en liten lustigkurre. 

 

Hennes föräldrar var också hur gulliga som helst, små 80-åriga energipaket båda två som pratade utan slut. Jag fick tio gånger fler tips på grejer att se i Hannover än vad som är möjligt för en människa att se på en dag. 532000 människor bor där, och därmed är staden knappt lika stor som Göteborg och dubbelt så stor som Kassel. Den blev inte lika sönderbombad som Kassel under kriget men ändå rätt medtagen och det finns inte många fläckar som är äldre än krigets slut. 

Torsdag 7 maj: 20-årsfirande #3, picknick med de andra au pairerna

Efter ett par timmars letande för "semester", tänkte jag helt enkelt att skitsamma om jag har eller inte har någonstans att åka i morgon, i kväll ska jag i alla fall ha kul tillsammans med de andra au pairerna. Den enda fasta punkten från min lediga helg var torsdagkvällens häng med de andra tjejerna i Kassel, och jag tyckte det kändes mer avslappnat att mys-picknicka i lugn och ro än att festa eller att dra hem alla ut till oss på landet. Jag åkte först på eftermiddagen, gick och handlade, mötte upp Emma som jag skulle sova hos, och pysslade ihop en liten tårta med hennes hjälp. Hon hade även en annan kompis där som hjälpte henne att passa upp på hennes barn och de badade tillsammans i hennes damm under tiden jag duschade och försökte få ihop träffen. 
Det jag fann mest otroligt var att hennes kompis kom från samma ställe som jag bor i. Världen är liten! 

 

 

Naturligtvis kom regnet precis när vi skulle ha setts, alltså sköt vi upp allt en halvtimme och väntade ut skuren. Men sedan klarade vi oss undan regn! Och även om inte många kunde komma så var det mysigt att få hänga med ett litet gäng i alla fall. Emma (Schweiz), Nassima (Marocko), Clara (Frankrike), Dulmaa (Mongoliet) och jag. Vi satt framför Kassels orangerie och snackade, spelade kort, lekte med en sådan där strandleksak, och självklart åt vi tårta och kanelbullar jag tagit med. 

 

 

Så sov jag hos Emma. Mysigt var det, och jag är glad att vi träffades bara så och inte gick till någon klubb, för det är för mig bra mycket mer värt att faktiskt umgås, prata tillsammans och skratta och spela spel. Grymt att dessa människor finns här alltså! 

 

Två samtal fick jag under dagen också, ett bra och ett mindre bra. Det som var mindre bra var att doktorn jag hälsade på förut ringde och sa att min kropp slutat producera östrogen för tillfället. (Tea och jag konstaterade senare att om det betyder att jag kommer att bli en man är alla våra killproblem lösta, vi gifter oss i så fall med varandra på midsommar. Alla är välkomna på bröllopet!) Det mer positiva samtalet jag fick var från Kathrin, som levererade en resa till mig. Dagen efter, fredagen, skulle jag åka med deras prästs fru (som också är präst) till Hannover, få gratis skjuts dit och sova gratis hos hennes föräldrar. HURRA! 

Tisdag-onsdag 5-6 juni: Födelsedagsstormen över och vardagen tillbaka

Andningsrum! Hurra! Då har jag passat på med det som inte hunnits med, att städa, tvätta, byta gästernas sängkläder, baka, träna, planera mitt liv... Så långt jag haft tid med, innan det igen blivit dags att hämta och umgås med Chrille. Den andra bilden är från hans dagis, de har fått ett nytt "experiment-rum" som jag tyckte såg mycket spännande ut även om det är anpassat till barn som är femton år yngre än mig. 

 


Dessutom hade jag ett lyxproblem, jag hade denna helg mina sista helt lediga dagar. Egentligen skulle jag besöka Julia i Köln, men hon var tvungen att säga upp detta eftersom hon hade för mycket att göra. Alltså letade jag något annat att göra. Hur är det möjligt att ALLA jag och familjen känner är bortresta samtidigt?! En kompis till mig från Hamburg inte hemma, två vänner från Kathrin boende i Hamburg inte heller hemma, Max mamma i Bremerhaven inte heller hemma, Anna inte HELLER hemma... 

 

Och eftersom jag är som jag är ger jag mig inte heller, varför boka tåg och hotell för minst 100 euro när det garanterat finns någon man kan åka med och bo hos gratis, och dessutom få någon att hänga med i stället för ensam på ett hotell? Jag la ner mycket tid på detta under dessa dagar kan jag meddela... 

Måndag 4 juni: Lyxdag

Första punkt på denna dag var en välbehövlig dusch för Chrille. Vi gick alla upp tidigt, Kathrin för skolan och Max med syster för att åka till Frankfurt. Därmed vaknade Christoph också tidigt för att säga hejdå, och han var alldeles slut. När han i princip låg ner på tvären i duschen tyckte jag för synd om honom för att tvinga iväg han till dagis, alltså bestämde vi oss för att göra en lyxdag! 

 

Lyxdag innebär här att han inte behöver gå till dagis, han får äta gott och inte nödvändigtvis så värst näringsriktigt till frukost (denna gång pannkakor!) och lunch, och vi leker allt vad han vill leka. För mig var detta enkelt denna gång, eftersom han klart och tydligt behövde lite tid helt för sig själv. Medan han lekte passade jag på att diska de här matbehållarna från födelsedagsfesten (sådana som man har i skolbuffén också), typ tio stycken. Till lunch fick han till förrätt en kålrabbitraktor och sedan en av sina favoriträtter, potatis med ströbröd och ostsås (tyvärr ingen blomkål som egentligen hör till). 

 

 

Efter lunch tog vi med oss flotten vi tidigare byggt och picknick, och åkte på en cykeltur som vi började vid bäcken där vi körde flotten. Han hade stövlar på sig och fick gå i vattnet, snacka om lycka. 

 

 

 

Nästa steg var lite vätskepåfyllning på en trevlig plats i närheten. 

 

 

Så fortsatte vi äventyret! Vi cyklade på stigar som för honom var helt okända, såg getter, får, traktorer och för honom nya lekplatser. I strålande solsken. Här kände jag mig som en bra au pair! 

 

 

 

Det var grymt välbehövligt för honom och jag tyckte det var kul att få vara med honom. Världens bästa Christoph 

Söndag 3 juni: Öppet hus i efterverkning av födelsedagen

Födelsedagsfirandet fortsatte i princip hela söndagen. Kusinerna och Max syster hade sovit kvar, Saga kom över under förmiddagen och vi lekte helt enkelt järnet tilsammans. Dessutom kom ett par, tre familjer till och bara tittade förbi och åt mat från gårdagen. 

 

Kathrin öppnade min och Sagas present, ett grillförkläde med lite girlpower i. Jag har rapporterat till Saga om diverse kommentarer om att "bara män kan grilla", och när Christoph en gång kläckte ur sig att "Kuno måste hjälpa mamma att grilla, han är en man" tyckte vi båda att det gått lite för långt... 

 

 

Innan kusinerna åkte iväg fixade jag även stora tjejens (åtta år) naglar. Gissa om hon blev stolt, särskilt som jag bara hann med henne och inte hennes systrar.

 

När saker väl lugnat ner sig och alla åkt utom Max syster kunde jag i "lugn och ro" fixa det värsta i köket, och resten av tiden pratade jag med Max syster om hennes jobb. Kvällen avslutades sedan med spel tillsammans för de fyra vuxna som fanns. En rolig dag med andra ord, mycket lek, men skönt att kunna slappna av sedan. 

Lördag 2 juni: FEST!

Nu kan vi snacka party. Detta har planerats i månader, om inte ett år. Allt från servetter till glassbuffé till konstant livemusik och familjens egenproducerade viner. Över hundra gäster plus ett trettiotal barn. Kathrin är ju musiker, och majoriteten av gästerna också. Hennes gospelkör sjöng, hennes egna gamla jazzband återförenades och ett annat inhyrt liveband stod på scenen hela kvällen. Därtill uppträdande av hennes vänner, mamma och bror, det kan ju bara bli en succé! 

 

Först under dagen var vi hemma och försökte ta det lugnt med barnen, det gick sådär skulle jag säga. Familjens första au pair Saga var hos oss och lekte, jag stod i köket och lagade mer vegetarisk mat och sedan dansade vi tillsammans med Max syster loss med kidsen. Efter lunchen däremot, tvingade vi alla att lägga sig och vila eftersom vi alla var uppspelta. Framemot 15-tiden åkte vi ner, fixade i ordning det sista med scenen, dukade upp kakbuffé, välkomnade de för tidiga gästerna och jag passade upp på barnen. 

 

 

Klockan 16 var officiell "starttid" för festen, då kom folk och åt kakor och minglade lite. Klockan 17 sjöng Kathrins gospelkör, och där var jag glad att få se vad hon har haft för sig på torsdagskvällarna. Det enda jag märkt är att Kathrin inte är där och jag har ibland passat upp på Christoph på kvällen, men nu fick jag se vad de övat.

 

 

Efter dessa spelade Kathrins eget band. Innan jag flyttade hit fick jag en cd-skiva med musik som jag inte förstod vad den hade med familjen att göra. Det visade sig att det var hennes eget band, med bror och ett par kompisar, som spelat förr men som nu inte hinner repa längre. Idag återförenades de för kvällen! Man märker på Kathrin när hon är i sitt esse, att få stå på scenen med sitt gäng och köra. Så glad att hon fick göra detta! 

 

  

 

Samtidigt hängde jag så mycket jag kunde med Saga, jag är så glad att jag äntligen fått träffa henne! Hon har hela tiden känts som min stora-au-pairsyster på något vis, hemma har vi pratat om hur det var när hon bodde här, och jag sover ju i princip i "hennes" gamla rum. Sedan självklart var vi båda även med de andra gästerna, och eftersom vi bor/bott tillsammans med födelsedagsbarnet så känner man ju ändå de flesta som var där, om än inte alla. Max mamma och Kathrins mamma var härliga festsugna typer, jag har aldrig sett en mormor eller farmor dansa så mycket någonsin tror jag. Men när Kathrins band spelade så var det å andra sidan inte många som stod stilla. 

 

När de spelat färdigt var det dags för mat. Det bjöds på spädgris från grannstaden, med potatisgratäng och sallad. Jag hade gjort vegetarisk mat till vad jag räknade med fyra personer, men fick till slut stå och vakta maten för det var så många nyfikna på mina bönbullar, så det hade aldrig räckt till de som redan innan sagt till om alla hade fått prova. Nästa gång jag är med i att anordna fest lagar jag helt enkelt vegetariskt till alla. Jag blev däremot för uppspelt över IKEA-servetterna för att komma ihåg att ta bilder på själva maten, haha! 

 

  

 

Efter maten kom även glassbuffén igång. Vi har ett antal liter glass över från denna hemma, haha! 

 

 

 

Här någonstans började Christoph bli för trött. Vi satte oss i bilen och jag försökte få honom att vila. Det gick en liten stund, och jag tror att det hjälpte lite. Men så såg han att mormor stod på scenen, alltså var det bara att ta sig ut igen. Hon och Kathrins bror drog en sång som vi alla skrattade mycket åt. Så var det dags för det inhyrda bandet att spela, och då kom regnet! Alla flyttade sig inåt, som tur var fanns det rum där med. Jag och Chrille satte oss i en soffa och tittade på skördetröskamaskiner, tills jag kände att det här håller inte längre. Kathrin kom en stund och försökte lägga honom i en soffa, vilket gick sådär. Då kom hennes bror och läste sagor. Jag fick däremot gå och mingla lite på festen medan underhållningen av barn pågick. Men till slut blev det lite väl mycket, och med Chrille har vi ju aldrig försökt att lägga honom någon annanstans än i sin egen säng eftersom det alltid finns en au pair hemma ;-) 

 

Framåt 22 började jag tycka för synd om ungen för att kunna fortsätta festa utan dåligt samvetskval. Alltså började jag säga hejdå till alla som jag nu vet att jag inte kommer träffa igen... Det kändes ändå okej, där och då kändes det mer bråttom att få hem Chrille. Jag är sjukt glad att ha träffat alla som var där, jag vet inte hur många gånger jag sagt det till Max och Kathrin men jag har känslan av att de känner bara bra och älskvärda människor. 

 

En timme senare var det tack och godnatt, han fick se en till skördetröskmaskin och grät en skvätt trötthets-tårar innan han sov, men när han väl blundade somnade han på stört. Och jag låg bredvid honom i Kathrins säng och somnade jag med, glad att ha fått varit med och minst lika glad att Kathrin fått till en så grym fest.

 

Fredag 1 juni: Kathrin 40 år

...Vilket vi firade ganska lugnt. Morgondagens fest var det stora firandet. Min insats bestod i princip i att vara med och underhålla alla kidsen som var hemma (inklusive Christophs kusiner som kom på förmiddagen. Kathrin fick en kulbana i present av Max, vilket var ett smart drag för då var barnen upptagna. Jag fick även chans att ställa en massa frågor till Max syster om hennes jobb som flygvärdinna. 

 

På eftermiddagen gick jag med hunden, och fixade sedan naglar och det sista inför festen inklusive presenter. Kathrins kommentar när hon såg mina naglar: "men oj! Du tror att du inte kommer att jobba de närmaste två dagarna!" 

 

 

  

 

Mer än så finns inte att säga om själva födelsedagen. Chrille var någorlunda frisk, han och kusinerna lyckliga att se varandra. Alla nöjda och glada! 

Torsdag 31 maj: Halva gästligan här

Jag vaknade till ett sms som meddelade att ungen är sjuk igen. Alltså tog jag morgonrundan med hunden. Sedan var jag väl ändå hyfsat fri, någon liten stund med Chrille hade jag men annars satt jag mest i solen (tills det blev för varmt) och läste Tårtgeneralen, och övade på frågor som kommer på mitt Räddningssimmartest som jag kommer göra nästa vecka. 

 

 

På eftermiddagen läste jag och busade lite med Christoph, vi spelade in små filmer där vi bara knasade oss, riktigt mysigt! Och så småningom kom visst Max tillbaka hem, och med sig hade han sin syster. Kusinerna som också skulle sova här, åkte vidare till Kassel och sov där. Christoph må vara någorlunda pigg, men så exalterad han är bara av att ha sin faster här visar att det inte vore en bra idé att ta hit hans småkusiner. Och jag är lika exalterad jag att hon är här, gullig kvinna som jag ALDRIG i mitt liv skulle tro var nästan lika gammal som Kathrin (som man inte heller tror är 40). Hon kom hit laddad med massor av kläder och mat, som hon menade inte kommer bli använt hos henne. Gojibär och amaranthpuffar, och sedan tillskott i garderoben, det är ju drömmen! Framför allt är hon himla schysst att vara med och vi kan skratta en hel del. Även farfarns flickvän kom hit, hon och farfarn åkte däremot iväg efter middagen så henne såg jag inte till lika mycket, men hon verkade trevlig hon också. 

 

Två dagar kvar har vi till Kathrins fest, och vi ber till alla gudar att om nu inte vädret blir annat än regn så kan vi väl i alla fall få vara friska och träffa kusinerna. 

Onsdag 30 maj: Trädkontroll och festförberedelser

Christoph mådde bättre under dagen, vilken lättnad! Max jobbade men Kathrin stannade hos honom hela dagen. Alltså var jag hyfsat fri, och kunde på förmiddagen köra ett skönt Borzovpass. De hade gjort lite hål i gräsmattan där jag brukar köra. Det gick bra att köra på ändå, men då plötsligt kom en snubbe från kommunen som jag för säkerhets skull frågade om det var okej att jag tränade, och fick svaret ja. Då frågade jag vad han gjorde där. "Jag kontrollerar träden". 

 

 

Eventuellt har jag skrivit det tidigare, men något jag tycker är så skrattretande är att de här har hängt upp små runda metallbrickor på varje träd, varje med en egen siffra på. Dessa träd med sina nummer ska sedan regelbundet kontrolleras och klättras i för att testa ifall de utgör någon risk att trilla ner i huvudet på någon. Jag hörde talas om detta för ett tag sedan när jag undrade varför de numrerat träden på vår gata, och sa då spontant att det låter ju som ett ballt jobb, att klättra i träd hela dagarna och få lön för det. 

 

Alltså berättade jag det för honom, att detta var nytt för mig och jag tyckte hans jobb lät fett. Han älskade sitt jobb och sa att man får se naturen och träna. Starkt tips till folk som vill jobba i Tyskland alltså! Sedan kan man ju, förutom jobbdelen, även skratta åt hur jävla byråkratiskt det ska vara, att även vår gatas max två meter höga trädbebisar ska säkerhetskontrolleras...

 

I alla fall ägnades eftermiddagen mer åt att "jobb", lite tvätt, hänga med Christoph, spela spel... På kvällen sedan gjorde jag i ordning Kathrins födelsedagspresent, som bestod i att jag bakade en vegetarisk rätt till hennes fest. För den som inte har lust att äta kött på lördag finns det därför nu køttbullar gjorda på svarta bönor och hasselnötter. Receptet rekommenderas! 

 

Naturligtvis blev ungen dock mer sjuk igen mot kvällen, vilket visade sig genom ett antal toabesök där ingenting hade fastare konsistens än milkshake. Spänningen inför morgondagen när våra gäster kommer är olidlig... 

Måndag-tisdag 28-29 maj: "Lugnet" före stormen och mitt första tyska läkarbesök

Måndag var en skön dag. Max var hemma, Christoph var på dagis och Kathrin i skolan. Jag gjorde alla städsysslor i ordning på förmiddagen, och ägnade eftermiddagen åt att dra med Christoph till glasscaféet. 

 

 

 

Tisdagen vaknade jag en halvtimme senare än en vanlig tisdag, och undrar varför jag fortfarande sover. I köket hittar jag två föräldrar och hör en sjuk, stön-och-stånkande Christoph som vägrar att äta. Alltså stannar ungen hemma, typiskt när det är dags för Kathrins födelsedagsfest i helgen! 

 

Hon har planerat en jättefest med över hundra gäster, och massa livemusik. Sex släktingar kommer sova hos oss. Och så blir Chrille sjuk! Men som tur var så återhämtade han sig duktigt. Han sov, drack och vilade sig, och på eftermiddagen hade hans feber gått ner en hel grad. Jag ägnade förmiddagen åt att jobba lite i trädgården, och klippte fram två krusbärsbuskar som varit djupt begravda av brännässlor innan. 

 

  

 

Tisdag eftermiddag åkte jag in till Kassel för att gå till en "kvinnoläkare", som bäst antagligen översätts till gynekolog. Hon skulle i princip kolla så att allting var i sin ordning med kvinnodelarna i min mage, eftersom jag sedan jag i julas satte i spiral inte fått mens. Resultat: allt i min mage ser super ut, men vissa delar har gjort en liten vinderdvala. Eventuellt är det en efterverkan av kroppens stress för ett och ett halvt år sedan när jag inte åt. Det hon berättade om hur kroppen funkar var så intressant! Sådana upplevelser stärker känslan av att jag MÅSTE plugga något i kategori människokroppen, och lära mig om alla mysterier om hormoner och alla systemen, hur det fungerar. 

 

 

 

Reflektion om besöket: Ingen läkare i Sverige hade NÅGONSIN tagit sig så mycket tid och möda på mig som patient. Aldrig hade man så snabbt fått tid överhuvudtaget, och aldrig hade de tagit blodprov "bara för säkerhets skull" eller skickat med en månads gratisprov av ett naturläkemedel som hon tyckte jag skulle testa. Sedan att systemet är annorlunda och det här är mer privatklinik och ingen allmän vårdcentral är en annan femma, och därför kanske jag inte bedömer helt rättvist. Men alltså så här omhändertagen vet jag inte om det går att bli i Sverige, jag har då aldrig fått en bråkdel så mycket omtanke hemma. Och då kan jag säga att jag varit på de flesta olika delar av Köpings sjukhus, från akuten till tandläkaren till Umo och olika grejer på vårdcentralen. De hade ett par patienter som kom från Sverige också, en av dem bodde i Sverige men sedan hon blev gravid åkt hit för att de tar hand om henne så sjukt mycket bättre. 

Jag köpte chokladpraliner till dem och la i deras brevlåda, det förtjänade de mycket väl! 

 

Sen på vägen hem såg jag en glidare jag var tvungen att ta kort på. Där sitter han i sin svarta sportbil, sin Porsche, och käkar glass. Hur goals är inte detta?! 

 

 

Söndag 27 maj: Degande och besök av grannpojken

På förmiddagen vaknade jag av mig själv och började "jobba" som vanligt. Jag och Christoph degade, vi gjorde en regnbåge och en pojke (hans tolkning av min blå figur) som satt i sandlådan och lekte med en grävskopa. 

 

  

 

 

 

Efter lunch, på eftermiddagen, kom grannpojken förbi. Han hade varit på semester och det var minst två veckor sedan pojkarna sågs. Snacka om kärt återseende, de leker så fint! Höjdpunkten som jag tyckte var när grannpojken fick döpa en av hönorna, och valde namnet Frank. Vi skvätte lite vatten på henne och gav henne namnet Frank... 

 

Förutom det så lektes det med såpbubblor, traktorer, och hängmatta. Vi fikade och lekte butik. Jag och Kuno intog första parkett.