ellenskoldberg

Rosenmåndag 12 februari: En fail och "försten dit"

Rosenmåndag heter denna dag för att måndagen i karnevalen kallas så. Idag är fasching, det vill säga att alla klär ut sig. Barnen på dagis hade tema framtidsyrke och Christoph hade en byggjobbarjacka och ett verktygsbälte på sig. I Kindergarten hade de party med alla utklädnader och en riktig superbuffé. På morgonen skar jag massa äpplen och päron som bidrag till den. Frukten på bilden hade dock en annan förälder gjort, en aning häftigare än bitarna jag gjort! 

 

    

 

Jag firade dock inte med, utan gick hem och tvättade och tog det lugnt en stund innan jag gav mig ut på en springrunda, i strålande fin sol och snö omkring. Kommer tillbaka. Grannen står framför dörren, och säger att vi måste hämta Christoph, som blivit sjuk (vi hade sett tendensen till det även igår). Jag hade lyckats missa att höra varenda samtal från Kathrin och dagis en halvtimme, Kathrin har ringt typ fem pers till och försökt hitta någon som kan hämta honom... Fan också. Det kändes riktigt jävligt idag ärligt talat, det här är ju exakt anledningen till att man skaffar au pair, och så är au pairen inte där när man väl behöver. Christoph var okej men det är ju inte kul att vara sjuk och sedan bara vänta, och Kathrin som suttit i telefon en halvtimme under arbetstid. Idag kan jag säga rakt ut att jag varit ledsen och känt som om jag svikit dem. Visst att det kan hända men jag tål inte den känslan. "Ellen" och "opålitlig" tycker jag inte om att se som ordpar. Resten av dagen förflöt väl ändå okej, jag bakade lite och sorterade i vårt bakskåp. 

 

 

Så, slut på grämandet. Som motpol kan jag dela med mig av något jag tycker är kul, nämligen att Christoph äntligen är med på när man tävlar i att komma först. Försten ner för trappen har vunnit, försten att sätta sig vid bordet har vunnit, försten till den där stolpen.. Tidigare när jag har försökt med detta trick så har det liksom varit struntsamma och ingen reaktion. Och JA, detta är en stor bra nyhet, för exakt allt går mycket fortare. Chrille är den sorten (precis som jag själv, haha) som inte är snabbast med saker och ting, och kan vara lite dagdrömmande och disträ.

 

Till exempel på väg från Kindergarten brukar han alltid berätta så mycket om sina leksaker och låtsasdjur att man knappt får en syl i vädret att uppmana honom att fortsätta gå framåt. Nu fungerar det att säga "först dit bort vinner" och det har effekten att han tar sig hela vägen hem utan att stanna. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas