ellenskoldberg

Kategori: Ledighet och semester

Slutspurten

Över midsommar var jag hemma och firade, och under veckan hann jag med att träffa folk jag inte träffat på ett tag, bland annat bröder!

 

    

 

Sedan var jag tillbaka igen! Jag fick äran att vara med och fira Chrilles 5-årsdag. Tyvärr hann jag bli sjuk på resan ner och spenderade halva dagen i sängen. Men pannkakstårtan som vi pratat om ett år, den kunde inget stoppa mig från att göra! Som det var klev jag ändå upp 05:30 och började, när jag ändå inte kunde sova. 

 

 

Traktorkakan och en till skördetröskekaka stod Kathrin för. Fler programpunkter på dagen var att åka traktorflak, leka med Christophs nya skördetröskeleksak och att rita figurer på en folie som krymper när man lägger dem i ugnen. Han var MYCKET uppskruvad under dagen och nöjd med allt, vilket räcker för att alla andra också ska vara glada. Och jag är glad att jag varit här även om jag mestadels inte riktigt var mitt i kalaset. 

På grund av att jag blev sjuk kunde jag heller inte åka iväg direkt till Spanien som planerat heller. Som tur är fick jag stanna här hos familjen, och nästa buss till Spanien går om en knapp vecka. Alltså är allt bra! 

 

 

____________________________________________________________________________________________________

 

 

Och nu är au pair-äventyret över. Det vill säga, nu har jag förutom skolan en till bas till nästa liv, nu har jag ett till språk, samt så klart min familj och vänner i Tyskland som jag kommer vilja hälsa på och se så ofta det går. Och runt om i världen kommer jag åka för att träffa de andra au pairerna. Jag är glad över mitt år! 

 

I bilen fälldes ett antal tårar. Det var väl att räkna med, men jag var inte beredd på hur mycket som skulle vara för just Christoph. Det finns mycket jag saknar och det blir en sorg att inte bo där längre, men det som känns klart mest är att lämna den pojken som jag kommit att tycka mer om än vad som egentligen är rimligt. 

 

Det som finns kvar är att säga ett stort fett tack till de generösa, öppna, omtänksamma människor jag bott med och lärt mig tonvis av grejer jag aldrig tänkt på innan. 

 

 

 

Detta är mitt sista inlägg för nu, för mina äventyr går nu vidare utan blogg. Jag börjar med att åka till Spanien för att jobba som reseledare för ungdomar på resa med Ruf Jugendreisen. Detta i två veckor, och landar efter detta förmodligen i Berlin. Då stannar jag dock inte länge, utan åker några dagar senare vidare till Grekland för båtluff med några av mina favoritmänniskor i tre veckor. 

 

Hem kommer jag den 20:e augusti, och där tar planerna slut för stunden. Säg till om du råkar ha ett kul jobb som passar en jobbmotiverad Ellen! 

Mamma och pappa: På äventyr i Tyskland!

Hej!

 

Detta är Janne Sköldberg, Ellens pappa, som skriver. Nu har jag och Solveig, Ellens mamma, varit och besökt Ellens au pair-familj under några dagar. Vi anlände i lördags kväll efter två dagars resa med bil och färja från Trelleborg till Sassnitz. För oss båda var det premiär med bilkörning på Autobahn. Detta gick mycket bra liksom resan i övrigt. Vi blev väl mottagna och omhändertagna under vistelsen i den lilla staden. Vi såg Herkules och vattenspelet i Kassel på söndagen och sedan åkte vi omkring och tittade på vackra platser och åt god mat på diverse restauranger de övriga dagarna. 

 

Ja nu är det äntligen vår tur att få gästa Ellen och aupairfamiljen!
 
Efter en lååång bilresa kom vi så fram på lördagskväll.
Vi möttes av Ellen och en trött men uppspelt Chrille. Hans mamma och pappa var på konsert. Så roligt att få träffa vår dotter men också denna mysiga lilla kille.
Somnade gott efter kvällsfikat Ellen bjöd på.
 
Söndagen blev en häftig upplevelse. 
Det började med en biltur till byns bonde där vi köpte färsk mjölk, sen till bageriet för att köpa gott bröd och hem för att äta en rejäl frukost. Efter frukost fick vi en rundtur av pappa Max till hans jaktmarker.
 
 
Sen åkte Janne, Ellen och jag till Kassel för att vara med om vattenspelet. 
Ellen har ju skrivit om det förut men nu var vi med från början till slut. Vattnet släpps på högst upp under Herkulesstatyn, (fantastisk utsikt där uppifrån!) för att sen rinna ner genom fem stationer. Vi fick gå 2,3 km för att följa det hela vägen ner till slutstationen som var framför slottet. Där blir det genom självtryck som final en 50 meter hög vattenstråle rakt upp! (Googla Wasserspiel Kassel) Superhäftigt!
Det jobbiga var sen att ta sig tillbaka upp till bilen....pust! Som tur var åkte vi buss en bra bit upp!
 
 
Måndagen tillbringade vi och Chrille först i samhället Fritzlar, jättefina gamla hus och supergod italiensk glass  för att sen besöka djurparken där vi bl a såg Elins favoriter (inte) vildsvinen, vildkatter och lodjur. I souvernirbutiken fick  Chrille välja ut ett djur som han fick av oss. Han valde ett litet lamm som han sen gav namnet...Solveig!!
 
Chrille och jag lekte senare mycket med Solveig, traktorn Alfred och de andra djuren och traktorerna på bondgården. 
Kvällen avslutades med grillning på altanen.
 
 
Tisdag. Först en sväng i Gudensberg för att senare åka för att möta upp Kathrin när hon slutade jobbet på skolan. Efter en lång promenad med hunden Kuno, han fick följa med idag, så åt vi lunch på crepperian. Först jättegoda matiga crepes och som efterrätt blev det en med jordgubbar, glass och grädde....smaskens!
Senare på eftermiddagen var vi upp till borgen i hemstaden.
 
 
Onsdagen blev en heldags naturupplevelse i parken i orangeriet i Kassel med massor av vackra blommor och grönt. Chrille hade cykel som tur var, han cyklade flera flera km denna dag! En hjälte! 
 
 
Ellens aupair kompis Emma från Schweiz mötte upp och målade av Ellen. Något Ellen har önskat att hon skulle göra innan de skildes åt. Efter detta åt vi lunch tillsammans vid orangeriets restaurang. Orangeriet såg för övrigt mer ut som ett slott! 
 
 
En sista middag med familjen...
Tråkigt för Ellen att behöva skiljas från denna härliga lille kille! 
 
Efter frukost på torsdag morgon bar det så av hemåt för att vara hemma i Munktorp på midsommaraftons eftermiddag. 
 
En mycket trevlig resa! 
 

 

 

Idag, torsdag, startade vi hemfärden med bilresa till Kiel, och nu sitter vi i hytten på färjan till Göteborg, dit vi anländer i morgon bitti. Sen hinner vi nästan hem till midsommarfirandet. Ellen skall åka tillbaka till familjen i Tyskland redan om ca en vecka, vilket är bra, så hon får träffa dem igen. Vi har ju redan i höstas träffat familjen hemma hos oss, men det var verkligen kul att besöka dem i Tyskland. Verkligen genuint trevliga och generösa människor som jag hoppas vi får träffa igen. Förstår verkligen att Ellen kommer att sakna dem. 

 

 

 Tusen tack till Ellen och tyska famijen!  

Önskar alla en trevlig midsommar!! mvh Janne och Solveig

 

 

(En blandning blev det nu av vad pappa skrivit och vad mamma skrivit. Tack snälla ska ni båda ha för att jag fick bloggsemester nu de sista dagarna!) 

 

 

 
 

Måndag-tisdag 11-12 juni: Glasslass och Au pairernas avslutningsträff

Måndagen handlade allt om sötsaker, jag och Chrille åkte och shoppade massa glass på glasscaféet och jag bakade en hel drös med chokladbollar inför morgondagen. Bild nummer två är tagen från mitt fönster! 

 

 

 

Tisdagen var det dags för sista au pair-träffen. Själva träffen var supermysig. Alla hade med något från sitt land, och vi var ett helt gäng där. Ukrainska pannkakor fyllda med champinjoner/kyckling och jordgubb/kvarg, albansk fruktdryck, ukrainsk Kwas-dryck, georgisk citronkaka, schweizisk chokladmousse och ost/skinka, marockanska pannkakor och vetegrynsbullar, mongoliska Huushuur (det enda jag kan det riktiga namnet på), tysk jordgubbsgratäng, svenska kanelbullar och chokladbollar, samt mat från Albanien, Indonesien, Frankrike, jag vet inte vad som var vad men det bjöds på smörkex, skinkpaj, hårda chokladkakor, kakor med ost på, och, sist men inte minst, små degknyten med ost i. 

 

 

 

Däremot var det tufft att säga hejdå till allihopa i slutet. Den ena efter den andra droppade iväg, någon måste på språkkurs och någon måste hem och jobba. Vissa kändes okej att säga hejdå till medan vissa avsked verkligen tog på en. Dulmaa till exempel, urgulliga hon som är en fett bra förebild och lätt den mognaste av oss alla, hon kommer åka tillbaka till Mongoliet och antagligen stanna där. Jag tycker så mycket om henne och ville verkligen inte säga hejdå. De som stannar här kommer jag ju antagligen inte heller se så mycket mer av, men det känns ändå på något sätt tryggare att veta att de är här och inte 800 mil bort. Men sånt är livet! Jag är glad att jag träffat dem, lärt mig om deras länder, och vet att om det väl blir klart med besök så är alla välkomna till alla. 

 

 

Efter träffen följde jag och Emma med Clara till hennes dansundervisning. Det var skitkul. Typen som ledde dem hade världens största smile och rörde sig smidigt som en ko på kosläpp. Jag stirrade fascinerat på bara honom i 40 minuter i sträck, innan jag blev tvungen att få till bussen. Skön dag! 

Lördag 9 juni: Heldagsturism i Hannover

Efter en riktigt finfrukost var det bara att tuta och köra, in i stan.

 

 

Rådhuset, loppmarknad, Ballhof Platz, Herrenhäuser Gärten (typ Botaniska trädgården) och Sea Life var sakerna jag hann med. Jag berättar om en sak i taget... 

 

Rådhuset är en byggnad från 1920, som jag skulle trott var MYCKET äldre än så. Man kan åka upp på taket och få sig en sikt över hela staden, precis som Rundetårn i Köpenhamn. Det gjorde jag som första punkt, och blev lätt chockad över att hissen inte åkte rakt uppåt utan alldeles snett, jag vet inte hur många graders lutning hissen hade men det var inte helt lätt att hålla balansen. Blicken var i alla fall häftig, och det hjälpte mig för mina senare ställen att veta i vilken riktning allt låg (även om jag ändå gick fel det första jag gjorde efteråt). 

 

 

 

Framför Rådhuset fanns en fin park jag gick halvt vilse i, men fin var den. Efter en stund insåg jag i alla fall att jag skulle vända, och kom fram till loppisen.

 

 

Loppmarknaden var ju i sig mäktig. De jag bodde hos påstod att den blivit mindre, vilket inte märktes. Bord efter bord efter bord med spel, barnkläder, porslin och köksgrejer, teknikprylar, smycken, allt allt allt. Turistmagneten på detta ställe var "Nanas, konstverken som föreställer någon sorts feta kvinnokroppar i alla möjliga färgglada varianter. Jag är ingen konstnär men jag tycker om dessa Nanas! 

 

 

Det enda jag köpte var från en man som satt och målade namn. För varje bokstav så målade han ett litet konststycke, och jag beställde min familjs efternamn. Till exempel på L:et i namnet gjorde han en palm med en solnedgång bredvid, så det såg ut som ett L. 

 

Efter att ha spanat in denna marknad ett tag tittade jag in på vad som fanns kvar av gamla stan. Ballhof Platz var ett litet torg som värdarna tipsat om, och dagen till ära ägde där ett bröllop rum i solen. Vackert värre. 

 

 

 

Nu åkte jag vidare till nästa område. Herrenhäuser Gärten är något som Hannover är extra känt för, och som gjorde stadens likhet med Göteborg mer på allvar. Jag började i den "stora" trädgården, och STOR var den verkligen! Man såg punkterna på en karta och de som satt som tätast var ändå säkert hundra meter ifrån varandra. Flera par gifte sig alternativt tog bröllopsbilder här också. Vackra brudar och gäster i magiska klänningar. Där fanns också i trädgåden en labyrint, rabatter med det ena och det andra, trädalléer, och fontäner som hade "vattenspel" precis som i Kassel. Jag satte mig vid en fontän, tog av skorna och satte ner fötterna i vattnet, satte på svensk sommarmusik och bara njöt. Slutspurten i vattenspelet i Kassel är 50 meter högt, denna "bara" 30 men ändå nice. Ooooh, viiilken härlig dag! 

 

 

 

Lunch åt jag tillsammans med en tjej jag hittade via Couchsurfing. Trevlig stund på Dean & David

 

 

 

Sea Life var nästa punkt. För att fortsätta Göteborgliknelsen är det ungefär som Universeum, fast bara för vattenlevande saker. Sjöhästar, krabbor, anemoner, sköldpaddor, koraller, räkor, krokodiler, rockor, hajar, fiskar, maneter... Det mest fascinerande tyckte jag var bläckfiskarna, med sina tre hjärtan och nio (!) hjärnor. De har ett kort- och ett långtidsminne och är grymma på att lösa labyrinter och grejer. Deras armar kan röra sig oberoende av "huvudet"/kroppen eftersom varje arm har en egen hjärna. Alla inälvor sitter tillsammans med hjärtat och första hjärnan i kroppen som ser ut som ett huvud. Sådant får man lära sig där! En annan kul grej var att sticka ner ett finger i vattnet hos räkorna, som gjorde rent kring nageln, dessa älskar död hud och är superpraktiska för att göra rent. Dessutom gör Sea Life sjukt bra saker ute i världen, skydd och vård av (utrotnings)hotade djur och deras miljö samt uppmuntran till hållbart fiske och reservat för vissa djurarter. Alltså betalar jag mer än gärna för att hänga där ett par timmar. Dessutom fanns det ett stämpelhäfte för barn som man kunde stämpla i under tiden, vilket jag självklart också gjorde. 

 

 

En sak hade jag nu kvar på listan, fortsättningen i Herrenhäuser Gärtens "lilla" trädgård. Den bestod bland annat av ett kaktusväxthus, ett orkidéväxthus, och ett till växthus. Och det var innan man ens kommit fram till själva trädgården... Det var fint och så, men jag är avundsjuk på mig själv å min mammas vägnar, hon har ju faktiskt ett verkligt intresse för allt det där med blommor och växter som jag aldrig ärvde. Jag hade gärna velat ha med henne för då vet jag att hon njutit för oss båda! 

 

 

 

Efter detta var det kväller. Jag åkte igen till stan för att käka lite, och sedan tog jag så långsamt min väg hem igen. Tack Hannover! 

Fredag 8 maj: Av mot Hannover!

På morgonen träffade jag Emma bara en kort stund innan hon gick iväg med sina barn till dagis, och åt sedan frukost där tillsammans med hennes värdmamma och deras URGULLIGA bebis som är typ en eller max två veckor gammal. Det var en lugn och skön förmiddag och jag hann till och med prata med mamma en stund, lite skratt och lite gråt. Sedan var det dags att förbereda färden till "storstan" ett par timmar norrut. 


Jag var SÅ glad och lättad över att ha fått någonstans att åka. Vi körde iväg först på eftermiddagen, alltså hade jag tid att i lugn och ro komma hem, äta, packa om väskan, köpa gästpresenter och träna en stund Borzov. Så bar det av, två timmar i bilen tillsammans med kvinnan jag åkte med. Hon är präst till yrket men det märker man inte så mycket av, hade jag fått gissa skulle jag tro att hon var dagispedagog eller liknande för hon är en liten lustigkurre. 

 

Hennes föräldrar var också hur gulliga som helst, små 80-åriga energipaket båda två som pratade utan slut. Jag fick tio gånger fler tips på grejer att se i Hannover än vad som är möjligt för en människa att se på en dag. 532000 människor bor där, och därmed är staden knappt lika stor som Göteborg och dubbelt så stor som Kassel. Den blev inte lika sönderbombad som Kassel under kriget men ändå rätt medtagen och det finns inte många fläckar som är äldre än krigets slut. 

Torsdag 7 maj: 20-årsfirande #3, picknick med de andra au pairerna

Efter ett par timmars letande för "semester", tänkte jag helt enkelt att skitsamma om jag har eller inte har någonstans att åka i morgon, i kväll ska jag i alla fall ha kul tillsammans med de andra au pairerna. Den enda fasta punkten från min lediga helg var torsdagkvällens häng med de andra tjejerna i Kassel, och jag tyckte det kändes mer avslappnat att mys-picknicka i lugn och ro än att festa eller att dra hem alla ut till oss på landet. Jag åkte först på eftermiddagen, gick och handlade, mötte upp Emma som jag skulle sova hos, och pysslade ihop en liten tårta med hennes hjälp. Hon hade även en annan kompis där som hjälpte henne att passa upp på hennes barn och de badade tillsammans i hennes damm under tiden jag duschade och försökte få ihop träffen. 
Det jag fann mest otroligt var att hennes kompis kom från samma ställe som jag bor i. Världen är liten! 

 

 

Naturligtvis kom regnet precis när vi skulle ha setts, alltså sköt vi upp allt en halvtimme och väntade ut skuren. Men sedan klarade vi oss undan regn! Och även om inte många kunde komma så var det mysigt att få hänga med ett litet gäng i alla fall. Emma (Schweiz), Nassima (Marocko), Clara (Frankrike), Dulmaa (Mongoliet) och jag. Vi satt framför Kassels orangerie och snackade, spelade kort, lekte med en sådan där strandleksak, och självklart åt vi tårta och kanelbullar jag tagit med. 

 

 

Så sov jag hos Emma. Mysigt var det, och jag är glad att vi träffades bara så och inte gick till någon klubb, för det är för mig bra mycket mer värt att faktiskt umgås, prata tillsammans och skratta och spela spel. Grymt att dessa människor finns här alltså! 

 

Två samtal fick jag under dagen också, ett bra och ett mindre bra. Det som var mindre bra var att doktorn jag hälsade på förut ringde och sa att min kropp slutat producera östrogen för tillfället. (Tea och jag konstaterade senare att om det betyder att jag kommer att bli en man är alla våra killproblem lösta, vi gifter oss i så fall med varandra på midsommar. Alla är välkomna på bröllopet!) Det mer positiva samtalet jag fick var från Kathrin, som levererade en resa till mig. Dagen efter, fredagen, skulle jag åka med deras prästs fru (som också är präst) till Hannover, få gratis skjuts dit och sova gratis hos hennes föräldrar. HURRA! 

Lördag 2 juni: FEST!

Nu kan vi snacka party. Detta har planerats i månader, om inte ett år. Allt från servetter till glassbuffé till konstant livemusik och familjens egenproducerade viner. Över hundra gäster plus ett trettiotal barn. Kathrin är ju musiker, och majoriteten av gästerna också. Hennes gospelkör sjöng, hennes egna gamla jazzband återförenades och ett annat inhyrt liveband stod på scenen hela kvällen. Därtill uppträdande av hennes vänner, mamma och bror, det kan ju bara bli en succé! 

 

Först under dagen var vi hemma och försökte ta det lugnt med barnen, det gick sådär skulle jag säga. Familjens första au pair Saga var hos oss och lekte, jag stod i köket och lagade mer vegetarisk mat och sedan dansade vi tillsammans med Max syster loss med kidsen. Efter lunchen däremot, tvingade vi alla att lägga sig och vila eftersom vi alla var uppspelta. Framemot 15-tiden åkte vi ner, fixade i ordning det sista med scenen, dukade upp kakbuffé, välkomnade de för tidiga gästerna och jag passade upp på barnen. 

 

 

Klockan 16 var officiell "starttid" för festen, då kom folk och åt kakor och minglade lite. Klockan 17 sjöng Kathrins gospelkör, och där var jag glad att få se vad hon har haft för sig på torsdagskvällarna. Det enda jag märkt är att Kathrin inte är där och jag har ibland passat upp på Christoph på kvällen, men nu fick jag se vad de övat.

 

 

Efter dessa spelade Kathrins eget band. Innan jag flyttade hit fick jag en cd-skiva med musik som jag inte förstod vad den hade med familjen att göra. Det visade sig att det var hennes eget band, med bror och ett par kompisar, som spelat förr men som nu inte hinner repa längre. Idag återförenades de för kvällen! Man märker på Kathrin när hon är i sitt esse, att få stå på scenen med sitt gäng och köra. Så glad att hon fick göra detta! 

 

  

 

Samtidigt hängde jag så mycket jag kunde med Saga, jag är så glad att jag äntligen fått träffa henne! Hon har hela tiden känts som min stora-au-pairsyster på något vis, hemma har vi pratat om hur det var när hon bodde här, och jag sover ju i princip i "hennes" gamla rum. Sedan självklart var vi båda även med de andra gästerna, och eftersom vi bor/bott tillsammans med födelsedagsbarnet så känner man ju ändå de flesta som var där, om än inte alla. Max mamma och Kathrins mamma var härliga festsugna typer, jag har aldrig sett en mormor eller farmor dansa så mycket någonsin tror jag. Men när Kathrins band spelade så var det å andra sidan inte många som stod stilla. 

 

När de spelat färdigt var det dags för mat. Det bjöds på spädgris från grannstaden, med potatisgratäng och sallad. Jag hade gjort vegetarisk mat till vad jag räknade med fyra personer, men fick till slut stå och vakta maten för det var så många nyfikna på mina bönbullar, så det hade aldrig räckt till de som redan innan sagt till om alla hade fått prova. Nästa gång jag är med i att anordna fest lagar jag helt enkelt vegetariskt till alla. Jag blev däremot för uppspelt över IKEA-servetterna för att komma ihåg att ta bilder på själva maten, haha! 

 

  

 

Efter maten kom även glassbuffén igång. Vi har ett antal liter glass över från denna hemma, haha! 

 

 

 

Här någonstans började Christoph bli för trött. Vi satte oss i bilen och jag försökte få honom att vila. Det gick en liten stund, och jag tror att det hjälpte lite. Men så såg han att mormor stod på scenen, alltså var det bara att ta sig ut igen. Hon och Kathrins bror drog en sång som vi alla skrattade mycket åt. Så var det dags för det inhyrda bandet att spela, och då kom regnet! Alla flyttade sig inåt, som tur var fanns det rum där med. Jag och Chrille satte oss i en soffa och tittade på skördetröskamaskiner, tills jag kände att det här håller inte längre. Kathrin kom en stund och försökte lägga honom i en soffa, vilket gick sådär. Då kom hennes bror och läste sagor. Jag fick däremot gå och mingla lite på festen medan underhållningen av barn pågick. Men till slut blev det lite väl mycket, och med Chrille har vi ju aldrig försökt att lägga honom någon annanstans än i sin egen säng eftersom det alltid finns en au pair hemma ;-) 

 

Framåt 22 började jag tycka för synd om ungen för att kunna fortsätta festa utan dåligt samvetskval. Alltså började jag säga hejdå till alla som jag nu vet att jag inte kommer träffa igen... Det kändes ändå okej, där och då kändes det mer bråttom att få hem Chrille. Jag är sjukt glad att ha träffat alla som var där, jag vet inte hur många gånger jag sagt det till Max och Kathrin men jag har känslan av att de känner bara bra och älskvärda människor. 

 

En timme senare var det tack och godnatt, han fick se en till skördetröskmaskin och grät en skvätt trötthets-tårar innan han sov, men när han väl blundade somnade han på stört. Och jag låg bredvid honom i Kathrins säng och somnade jag med, glad att ha fått varit med och minst lika glad att Kathrin fått till en så grym fest.

 

Lördag 26 maj: Fest i Bielefeld och långa resor hit och dit

"Jag är som en magnet som suger åt mig otur så fort det kommer till resor", sa hon jag åkte med. Vi bildade direkt en klubb...

 

Denna helg var det dags för Ruf-grejer igen, season Opening Party i Bielefeld. Där skulle man träffa sitt team, få info och lära sig Ruf-dansen. Praktiskt nog anordnades bussar från olika städer runtom i landet, och även en från Kassel. Perfekt! Jag behövde bara ta mig in till Kassel, och sedan hem på morgonen, så löste sig allt förutom att jag inte hann sova under natten. (Igen säger jag: Till alla som inte är sugna på massa långtråkigt klagande, hoppa över texten och läs det som kommer under strecket...;-)) 

 

Christoph behövde dock en annan barnvakt under dagen, alltså åkte jag och Christoph in tillsammans med dubbeldäckarbussen, så lämnade jag av honom hos hans mormor. Bara det blev ju ett äventyr! 

 

 

 

När han klivit av åkte jag vidare. Först en till buss, sedan en till buss, sedan en lång promenad. Jag sa aldrig att bussen kom till centrum... Den skulle stanna på en hotellparkering som låg bredvid ett tankställe (men på vår lapp stod tydligt att den INTE stannade vid tankstället). 

 

 

Där väntade jag först en timme för att jag var där så tidigt, sedan kom en till tjej som hette Jojo, och jag tackar gudarna att hon var med mig. När vi väntat en halvtimme längre än vad vi skulle, ringde vi bussbolaget och frågade hur det gick egentligen. "Allt är lugnt, vi står i kö, vi kommer snart", hette det då, alltså inget ovanligt för Tyskland. Vi väntade och väntade lite till, åt en glass och drack båda upp allt i våra vattenflaskor...

 

 

När vi väntat ytterligare nästan en timme ringde vi bussbolaget igen. "Men öh, bussen var där för trekvart sedan, vi väntade på er i 20 minuter!! Nu är bussen borta" sa typen då. URSÄKTA?! Vi stod hela tiden på rätta parkeringen. Konstigt. Men det är som det är, och som tur är hade Jojo en bil i Kassel, som vi då åkte med. Allt var lugnt. 

Väl framme träffade vi även busschaufförsjäveln som hånfullt mansplainade för oss att bussen inte kunde köra där på parkeringen (vilket vi dock sett andra bussar göra) och typ att vi var korkade som inte gick till stället där det stod med stora bokstäver att vi INTE skulle vara. Jag blev så frustrerad eftersom vi hade så tydliga instruktioner, vi var i tid och vi ville göra rätt, vi ringde dit och visste att de hade våra nummer, men ändå skiter det sig.

 

På vägen hem sa jag åt henne att jag åker med dig, oavsett vad som händer med bussen sen. Det kändes bättre att inte veta att hon var ensam. Vid ett-tiden åkte vi hem, och först var det på väg att gå illa för vi hittade ingenstans att tanka. Men med 40 kilometer kvar att åka innan soppatorsk ordnade det sig, jag halvsov på vägen och hon körde mig ända hem. Problemet nu var att jag inte hade någon nyckel, klockan tre på natten utanför huset, sju timmar tidigare än beräknat. Det är lugnt tänkte jag, jag skulle ändå inte ha hunnit sova, men jag tänker inte väcka någon. Kreativ som jag tyckte jag var, la jag mig i ett litet uthus vi har i trädgården. Där låg jag till klockan fem, ungefär, minus ett par toapauspromenader, innan jag insåg att det är för kallt för att orka med och jag beslutade att sms:a Kathrin, för ett sms kan ju inte skada även om hon sov. Självklart hade jag dock redan lyckats väcka henne genom mina steg på altanen... Alltså var hon vaken och låste upp. Ängel. Därmed fick jag sova över tre timmar, långt mer än jag räknat med, och dessutom i min egen säng. Även om jag var ledsen över att ha väckt och skrämt Kathrin så var det ändå lättnad att inte behöva åka tre till bussar tidigt på morgonen. 

 

Edit: Vi fick choklad som kompensation. Gulle Ruf. 

 

______________________________________________________________________________________________

 

Festen i sig var toppen. Det första som hände när jag kom dit var faktiskt att jag såg min seminariegrupp där. Eftersom de programpunkterna som ägde rum då inte var något för oss kunde vi gå iväg och bara hänga. Vi gick och handlade något att dricka (vilket man kan göra på Lidl i det här landet...) och satte oss ner på en gräsplätt. 

 

 

 

Där hade vi vår "bas" i flera timmar. Någon gång var jag iväg och käkade lite, och en annan gång gick jag till mitt destinationsställe, annars satt vi bara där och pratade. Vi destistället fick jag lite info om Playa de Aro där jag kommer jobba, material, fick träffa min chef och få svar på diverse frågor. När vi sedan annars satt och chillade var det mysigt att få träffa alla, och jag är som vanligt lite tagen av vilket sätt tyskar har jämfört med svenskar. Det är så mycket intressanta teman som man pratar om hur lätt som helst, det är så klart vem som tycker vad och jag får känslan av att alla kan vara sig själva på ett annat sätt än i Sverige. Det jag är mindre imponerad av är hur okej det är med att dricka och röka på. Min reflektion om det är att det är mer accepterat och det "hör till" att ta ett par öl, samtidigt som det hålls på en rimlig nivå som ändå känns okej, samt att det här aldrig skulle förekomma "kom igen nu, ta en bärs. du är tråkig, ta ett bloss" – alla gör verkligen som de vill och det fungerar. Även om jag är en liten antagonist av det här med "alkohol och gräs hör till"-kulturen. Hur som helst hade vi det extremt bra och det var ju faktiskt ändå fest på gång! 

 

  

 

Vid åtta drog själva festen igång, där vi skulle lära oss Ruf-dansen. Vi ägnade säkert en timme åt att halvberusat härma de som stod på scenen innan vi var igenom låten (Head up av Don Diabolo), och efter detta var festen igång! Så länge musiken var bra var vi på dansgolvet och i pauserna satt vi på gräset utanför och hängde. Bra väder hade vi också så detta var idealt! 

 

 

Tisdag-onsdag 15-16 maj: Au pair-träff vid slottet

Under tisdagen hände inte mycket nytt. Morgonen var lite jobbig ett typiskt exempel på när jag tycker det är extra svårt att veta hur jag ska hantera situationen när han verkligen vägrar. Som tur var var Kathrin hemma och såg till att det löste sig. Sedan gick tiden åt till tvätt och sådant där. 

 

På eftermiddagen lekte vi, bland annat kurragömma, och pratade om tiden. Klockan börjar han lära sig, och han fick ha på sig min klocka.

 

 

Onsdagen var mer på gång, och jag hängde i Kassel på eftermiddagen. Först åkte jag åt fel håll, men det ordnade sig. Så många turister jag träffade på vägen alltså, det är helt galet. Och plötsligt, när vi väl var framme och kollade på vattenspelets finalfontän, så hör jag någon prata svenska! Det är de första svenskarna jag hör sedan jag kom hit, förutom kusinen till Saga (första au pairen). Det visade sig att hon var född och uppvuxen här, men bott i Växjö sedan 20 år eftersom hon träffade en man därifrån.

 

 

Efter att vi spanat in vattenspelet i alla fall, gick på en guidad visning inne i slottet som ligger nedanför Herkules. Denna gång fick vi en guidad visning i den delen där greven och han som byggde Herkules och slottet bodde. Luxuöst, flådigt, pampigt och praktfullt är ord som beskriver deras hem, men jag kan inte ge rättvisa bara genom ord. Bilder fick man inte ta, men här finns muséets egna att se: Slottet Wilhelmshöhe. Bland annat fanns tapeter uppsatta längs meterhöga väggar, tapeter i siden för 800 euro per typ kvadrathalvmeter. Några möbler var gjorda av ett speciellt träslag som man hyvlade för hand till små remsor och sedan pressade ihop under hårt, hårt tryck till stora soffor och fåtöljer. 

 

 

När visningen var slut gick vi och fikade, och satt kvar till stängningsdags innan vi drog hem var och en till sig. Mysigt att träffa alla igen! 

 

När jag kom hem på kvällen fick jag syn på ett matteprov som Kathrin haft med sina nior. Jag såg att det där var en lätt match, kul att få fräscha upp matten igen, jag satte igång att lösa uppgiften, men... allt var bortglömt! Jag visste inte hur man gjorde! Det var SÅ frustrerande att se ett tal som jag vet att jag med enkelhet kan, likt så många andra tal jag lagt timmar på att lära mig... och så bara... kan jag inte. Förbluffande upplevelse var det, och jag blev tvungen att kika på lösningen innan jag fick till det. Illa. 

 

 x2 - 7x +18 = 0

(x+2)(x-9) = -5,6x

 

Onsdag-söndag 9-13 maj: Ett helvetes åkande för en underbar resa

 

Resan i sig var en dröm, men jag börjar med att berätta om själva transporten hit och dit så har jag det gjort. Fritt fram att hoppa över för den som inte vill läsa, till strecket längre ner...

 

I december skrev jag "Väskan och ryggan var utrustade med tolv öl i glasflaskor, fyra böcker, matsäck och lite annat diverse, och var mindre sköna att bära på.", och enda skillnaden mot nu var att öl hade bytts mot tre stora och fem små vinflaskor. Föreställ er hur tunga väskorna var och ha detta i åtanke när ni ser mig irra omkring på alla förbindelser...

 

Sträckorna jag reste var alltså: 

1. Tåg från Kassel till Köpenhamn (byte i Hamburg)

2. Tåg från Köpenhamn till Kolbäck (byte i Lund och Linköping) 


Resa 1 gick nästan smärtfritt. Första tåget var förvisso så mycket försenat att jag missade byteståget i Hamburg, men efter att ha väntat två timmar kom jag på nästa tåg och fick bara konsekvensen att jag fick två extra byten och kom två timmar senare fram. Jag kände mig i alla fall trygg att nästa dag få åka med SJ. De har ju saker mer under kontroll.

 


Resa 2 gick lite sämre. Första sträckan, Köpenhamn-Lund, gick fint...

 

 

 

...men sedan körde vi fast. Tåget kom inte ända fram till Linköping, utan bara till Mjölby. Därifrån fanns en ersättningsbuss till Linköping, 45° i temperatur och en timmes förvirring av mig och ett antal resande till innan vi hittade på bussen. 

 

Från Linköping hade jag ingen aning vad jag skulle göra, men jag följde strömmen och klev på en annan ersättningsbuss till Norrköping, ännu mer bastuliknande klimat där. Exakt varför jag klev på kan vi diskutera, men det fanns bara den eller en till Stockholm att välja på och jag ville bara komma närmare hem. Ingen människa visste vad vi skulle göra, ingen från SJ fanns att fråga och vid det här laget hade jag redan flackat runt ett antal timmar i solen utan att veta vad som händer. Men där, framme i Norrköping, tog det helt stopp. Efter att ha börjat på köplats 100 och väntat en halvtimme på SJs kundservicetelefon, påstod han i luren att tågen visst går, medan på spåren är det helt dött och på skylten där står att inget tåg går före klockan 18 (nu var klockan ca 13). Där och då gav jag upp, bad mamma avboka tiden hos tandläkaren jag haft sedan månader, och bad pappa hämta mig. 

Som tur var skulle en kvinna jag stötte på till Malmköping, så jag åkte dit med henne och pappa slapp åka hela vägen. Men alltså, för helvete SJ. Det här ska ni kunna. Nu var jag i alla fall lättad att nästa gång flyger jag, och flygtrafiken har bättre koll på läget. Jag är dock glad att SJ skickade tillbaka pengarna och SUPERGLAD att tandläkargänget fixade en ny tid, vilket jag inte trodde skulle gå. 

 

 

3. Flyg Arlanda-Frankfurt 

4. Buss Frankfurt - Kassel. 

 

Vid Frankfurt var mycket trafik på gång och flyget (3) avgick två timmar för sent. Detta gjorde att jag missade min buss (4), och kunde inte längre komma hem på det viset. Nu var jag less när jag insåg att inte ens SAS var helt pålitliga (även om det inte var deras fel). Alltså återstod typ att ta ett tåg för 55 euro... Men! Det finns en underbar app som heter BlablaCar, ungefär samma som Uber. Där såg jag en privatperson som jag kunde åka med – fasen vad skönt, privatpersoner kan man i alla fall lita på, nu kände jag mig trygg. Så gjorde jag, resan gick bra en timme – tills ena vindrutejäveln bestämde sig för att sluta funka samtidigt som åskvädret utanför dundrade loss. Vi stod still en timme, på autobahn, i blixtar och spöregn. Han hade inte försäkring hos deras bilhjälpstjänst ADAC, så om de kom skulle det kosta honom 135 euro bara för att låna ett verktyg. Skitsamma, sa han och bad dem komma ändå, men just då slutade det regna och vi kunde åka vidare. 

 

 

Summering: Resedag 1: Tåg, tåg, tåg, tåg. Resedag 2: Tåg, tåg, ersättningsbuss, ersättningsbuss, skjuts av hjälpsam kvinna, skjuts av pappa. Resedag 3: Skjuts, flyg, (missad buss), Blablacar. 

Det tar ett antal timmar mellan mina två hem. Men denna gång ifrågasätter jag om jag åkt mer eller väntat mer. Ett mirakel att jag och alla väskor kom fram. Hela min plan för Sverigeresan låg en halv dag efter, vilket fick lite stressiga konsekvenser. Men! Resan var värd allt detta. För jag fick träffa min familj och mina vänner och fira in min födelsedag på bästa vis! 

 

__________________________________________________________________________________ (slut på klagomål) 

 

Onsdag kväll när jag väl kommit fram, träffade jag först Paula, tog sedan en av de skönare duscharna i mitt liv och åt lite med mamma och pappa. Inne i stan ordnade Tea grillkväll. Hur färdig jag än var, var det en sagolik känsla att kliva in i hennes hem och träffa kompisarna som var där och vardagen i att hänga tillsammans. 

 

Dagen efter, torsdag, gjorde vi det som var planerat till dagen innan: shopping inför fest. Tydligt uttryckt: Tea lägger allt vi behöver i en korg, Emma är med som hjälp och stöd, jag blundar och betalar. Själv hade jag ingen aning vad vi behövde, hade jag gjort detta ensam hade alla svultit och inte vetat vart de skulle ta vägen på festen. Alltså tack igen för hjälpen. (Kepsen kan jag understryka är min, så ingen tror att Tea gått omkring och blivit färgglad. Hon var tveksam nog till att ta bild med den på ;-))

 

 

Torsdag kväll hämtade vi ett partytält som vi försökte sätta upp. Efter en timme fattade vi att delar saknades, och åkte till Köping för att hämta dem. Efter ytterligare en timme konstaterade vi att vi ändå saknade delar, gav upp och packade ihop, och låg därmed en hel dag efter. Men varför sörja, mottot det blir kul sen lärde jag mig av de andra då. 

 

Fredag morgon åkte jag till Umo där jag hade tid, dock var ingen från Umo där så jag hade ännu mer väntetid innan den nya tiden hos tandläkaren. Efter att ha fotat min mun, gjutit av den två gånger, bytt båge och konstaterat att jag kommer behöva bo i Sverige i höst eftersom jag ska operera munnen, ilade jag nu därifrån för att hämta ett annat partytält. TACK IKW FÖR LÅNET. 

Tack pappa för hämtningen och bygget och bärandet. Tack Becca och Tea och Paula som byggde och dekorerade hjälteshaft. Var stolta.

 

 

 

Eftermiddagen fortsatte med bakning och förberedelser, och mottot det blir kul sen präntade mina vänner in i mig. På något sätt lyckades vi ändå, för när de första människorna ändå kommit blev vi hyfsat fort klara. Jag vore ingenting utan Party planner Tea och hjälpteamet. 

Tack snälla alla fina människor som var med och firade. Jag är så nöjd och glad att få ha haft er hos mig, ni är bäst! 

 

 

 

 

På lördagen fyllde jag dessutom år! Bort med tonårstiden och fram för den viktiga systemetpremiären. Men måste erkänna att det är roligare att köpa sådant hemma i Tyskland där priserna inte är fullproppade med alkoholskatt. Även om jag sällan gör det förstås. 

 

 

 

Under dagen hann vi även med en fotbehandling hos min kära mor, den coolaste kvinnan i Kolbäck. Hett tips är att gå till hennes praxis som öppnar NU! 14 maj är hennes dag! Tidsbokning 070-7103233

 

 

 

Efter detta åkte vi till Västerås för att äntligen se på Tårtgeneralen. Geni Hammar och Geni Wikingsson har gjort en succé, och jag blir starstruck när jag ser vänner och platser jag bott nära på filmduken, riktiga stjärnor! 

 

 

 

Sista programpunkten under födelsedagen var Eurovision song contest. Jag lyssnade med ett halvt öra en stund medan jag packade och sorterade grejer, och sedan lycklig däckade i min säng lyckligt ovetande om att Benjamins ledning försvann och han kom sjua. Lycklig generellt över att jag fått vara med mina vänner och mamma och pappa och Paula. 

 

Söndag fick jag nästan sovmorgon innan det var tack och hej och vi syns snart. Tack alla, peace out <3 

EMMA & ISIDORA: Shoppingdag, herkules & ett hejdå från en underbar resa

Hej alla som läser Ellen blogg, Emma här igen som nu tänkte uppdatera er lite om gårdagen här i Tyskland.

 

Fredagen var bestämd att vi skulle åka till Frankfurt, i staden valde vi att promenera runt längs vattnet, igenom parker med massor av träd och bara njuta av det vackra vädret, som vi hade väldigt tur med. Efter den långa promenaden gick vi till butikerna. Efter en långa stund utan mat bestämde vi oss att gå till det tyska "Åhlens", vi tog hissen upp till rooftop vilket var otroligt magiskt med en fin utsikt. God lunch fanns också. Sedan blev det lite mer strosande och shopping i ett x antal butiker. Tre stora shoppingpåsar fick vi ihop innan vi var helt döda och drog oss tillbaka mot tåget som skulle ta oss hem. Där satt vi trötta men glada i 3 timmar , väl framme i Gudensberg duschade vi och somnade.

 

 

Issi tar över och berättar om idag. Vi började med att ta en ordentlig sovmorgon (i praktiken vaknade jag dock 07 av Christophs röst). Vi åt en ordentlig frukost hemma, tog bilen till Kassel för att titta på Herkules vilket var ett historiskt och intressant monument. Parken var riktig vacker och vi hade väldigt vacker väder, efter någon timma gick vi tillbaka till bilen för att bege oss till centrum. Det var Emmas första gång i Tyskland så självklart skulle vi äta en riktig tysk klassiker, Bratwurst. Resten av eftermiddagen gick vi runt i olika butiker och köpte lite sista minuten presenter. Klockan 17.00 åkte vi tillbaka till Ellens lilla stad, där hade familjen börjat med grillningen och vi hjälpe till att duka samt leka med Chrille. Efter maten och efterrätterna satt vi på altanen och pratade. Imorgon väntar en lång dags resande för Emma och mig, men denna resa har varit över mina förväntningar och jag är glad över att jag bestämde mig för att hälsa på Ellen. 

 

 

Tack Ellen för underbara dagar! Tack familjen för eran gästvänlighet! Vi är så nöjda med vårt besök här!

 

Många kramar, Emma och Issi

EMMA & ISIDORA: En stressig resa och en händelserik dag

Hej alla Ellens bloggläsare! Det är Emma här, nu på besök hos Ellen i Tyskland. Efter mycket om och men är jag nu också gästbloggare här på Ellens blogg.

 

Igår kväll så kom jag och Issi som sagt hit. Hela resan gick otroligt smidigt trots att vi höll på att missa 2 utav våra tåg som vi hade bokat. Det ena var i Västerås och det andra var i Frankfurt. Båda gångerna behövde vi springa för att precis hinna med innan dörrarna stängdes, värst var det dock i Frankfurt. Har aldrig sprungit så fort någonsin med en 15kg väska upp för trappor och igenom stora folkhav. Trots detta så klarade vi oss med nöd och näppe och blev otroligt glada av att möta Ellens glada ansikte på perrongen i Kassel. Efter det så begav vi oss sedan hemåt till hennes värdefamiljs hem, vilket var det svenskaste huset jag har sett här i området, och också så fint. Hennes värdsfamiljsföräldrar är alldeles supergulliga och otroligt välkomnande och jag kände mig hemma från första sekunden att jag kom hit. Efter lite soppa så begav vi oss direkt till sängen då vi var väldigt trötta efter vår långa resa. 

 

 

Nu lämnar jag över till Issi som ska fortsätta att berätta om vår dag som vi har haft idag. 

 

Torsdagsmorgonen började med att Ellen och Christoph knackade på dörren för att informera oss att det var frukost. Ellen hade gått upp en timme tidigare och dukat upp en tysk frukostbuffé, olika sorters bröd, salami, ost och ananas (såklart). Efter frukosten lämnade vi Christoph på förskolan vilket var intressant att se hur han har det men även få uppleva en del av Ellens vardag. Runt 11.00 tog vi en lång promenad runt lilla staden hon bor i vilket var roligt, Ellen berättade olika historiska händelser har skett i staden samt att hon visade oss stadens bageri, supermarket och slottet. På eftermiddagen åkte vi till grannstaden där Kathrin jobbar, Ellen hade tidigare berättat att det finns jättegoda hemmagjorda crêpes i staden och mycket riktigt crêpesen var väldigt goda. Klockan 19.00 var det taco middag med familjen vilket blev en trevlig avslutning på en lång dag. 

 

 

Många kramar, Emma och Issi 

Söndag 22 april: Första hjälpen-kurs

För det första: Det är klart att jag kommer jobba för Ruf Jugendreisen i sommar, som alltså är en resebyrå för ungdomar. Det finns språkresor, fest-, sport- och chillresor, med mera. Jag är borta de tre första veckorna i juli och min destination kommer vara Playa de Aro, i ett chilligt hotell som är helt tillägnat åt Ruf. Playa de Aro ligger så nordvästligt man bara kan komma i Spanien, tio mil bort från Barcelona och fyra mil från Lloret de Mar som verkar vara typ fastlandets Ibiza, alltså Partystället med stort P. 

 

För detta är det en massa grejer som ska bli avklarade, en av dem checkade jag av idag. En kurs i första hjälpen kan man nog inte göra för många gånger. Vi var tolv deltagare där, och alla utom jag var där på grund av körkort. Hallå! Varför behöver man i Sverige inte kunna mer än ett halvt lärobokskapitel om första hjälpen för att vistas i trafiken? Varför lär sig inte alla det här i skolan?! 

 

Vi fick lära oss om olika skador, om att prioritera andning/skador/blödning, om hur man ska behandla skadade i olika situationer. Hur ska de sitta eller ligga, vad gör man när någon blöder näsblod, när någon inte andas, när någon har ett ben som sticker ut, om man behöver använda en defibrillator, om någon fått värmeslag, ätit gift, har en motorcykelhjälm man måste få av, har fått astmaanfall... Och så vidare. Mycket info var det,  men vi varvade med så mycket praktiska övningar och vår ledare var så rolig så det var lugnt. 

 

 

 

Under en sådan här grej får man verkligen en tankeställare när det kommer till en själv också, och jag blev mer medveten om vikten att ha handskar med sig (om man har att göra med någon som helst sår/kroppsvätska), och sådant som sax, reflexväst, gasbindor och varningstriangel i bilen. Jag har nu även en app i mobilen som visar var närmaste defibrillator finns (finns säkert för Sverige också, jag rekommenderar att kolla upp), och jag ska så fort jag får läge kolla efter en nyckelringsberlock som kan vecklas ut till en one way-mask om man t.ex. behöver göra HLR på någon som blöder/läcker gifter ur munnen. 

 

I HLR gör man förresten 30 tryckningar (2 per sekund) och två inblåsningar. 

 

Fun fact: I Tyskland sker amputationer allra allra oftast på festivaler. Folk utan biljett vill klättra över staketet men ramlar ner och lämnar ett finger eller två kvar uppe. 



OJ OJ OJ vilken lärorik dag. Kroppen är så genial och smart, vi tål så mycket så det är inte sant. Men när det går riktigt åt helvete är det sjukt värdefullt att kunna sådant vi fick lära oss nu. Mer sådant här åt folket!

 

Lördag-söndag 14-15 april: Utgång och badpremiär

Lördag morgon vaknade jag hos Emma och det bjöds på en underbar frukost. Efter den åkte jag hem och jobbade eftersom Kathrin hade körövning i skolan. 

 

 

Vi bakade först pizza till lunch. Vädret var toppen, så sedan lekte Christoph och jag ute. Jagis, hoppa upp och ned för trappor, kubb... 

 

 

 

Därefter åkte vi ner till stan. Vi handlade bröd och en tvål, och Christoph fick sig en glass på glasscafét. 

 

 

 

Vi hade en riktigt rolig dag tillsammans! Till kvällsmat åt vi pizza som blivit över. Så kom Kathrin hem och nattade Christoph. 

 

Min kväll fortsatte med att jag återigen åkte in till Kassel. Jag dumpade av grejerna hos Emma och Julia, sedan fortsatte vi in i cityt för att även möta Daryna. Målet för kvällen var en klubb där ett Latino Party ägde rum. 

 

 

 

Musiken var helt okej men stämningen var sådär, eftersom känslan snarare var att vi var i en källare med typ 15 halvtaggade personer till. Därför beslutade vi oss för att ta vägen någon annanstans. Clara (Helenas familjs nya au pair, från Frankrike) var på en fest hos hennes språkkurskompis kompis, och vi gick dit. Det visade sig vara en colombiansk kille som fyllde 30, som firade i ett område med studentlägenheter. Där kan vi säga att det var lite mer ös, och ett hundratal personer från allt mellan Sydamerika till Afrika till Asien OCH Europa trängdes i hans etta och där utanför. Vi stannade där tills vi blev för färdiga, då åt vi varsin döner och gick hem till Emma där vi somnade gott. 

 

 

Dagen efter, efter att ha blivit tvungna att säga hejdå till Julia, "hjälpte" jag Emma när hon jobbade. Vi tog en promenad med hennes barn tills den minsta somnat. 

 

 

När vi kommit hem var hon ledig, och vi bestämde oss för att göra en badpremiär i hennes familjs damm i trädgården. En typisk grej för Emma är att hon levererar knäppa idéer som det tar tre upprepningar innan man fattar att hon inte skämtar. Så var det nu, och jag säger tack till att hon är så crazy för detta hade jag aldrig i livet gjort själv! 

 

   

 

Innan vi lyfte upp termometern visade den på 13°. Stolt viking. Sedan la vi oss på gräset och njöt av solen ända tills jag tog bussen hem! 

 

Torsdag-fredag 12-13 april: Julia är i stan!

Torsdag hände ingenting mer spännande än en springrunda, dammsugning och läsning av Harry Potter. 

 

Fredagen var en bra mycket mer händelserik dag! På förmiddagen gjorde jag "comeback" och jobbade fyra timmar hos grannmamman med att först måla och sedan försöka sortera grejer i källaren. 

 

Senare på eftermiddagen åkte jag in till Kassel. Julia, som varit au pair här tills februari, kom tillbaka på besök över helgen. Det var så härligt att träffa henne igen! Vi började med att handla nödvändiga grejer till ostfondue hos Emma, som vi fraktade hem i regnet. 

 

 

 

Med stor möda och under LÅNG tid lagade vi och åt denna. Inte förrän elva hade vi ätit färdigt, haha. Under tiden pratade vi om allt mellan Julias nya jobb till hur killar beter sig i olika kulturer. 

 

 

 

När maten väl var undanplockad var det dags för film, och lagom passande till datumet såg vi Friday 13th. Jag ger ingen recension men kan avslöja att jag somnade under filmen, haha. Fasen vad glad jag är att ha fått en sån här kväll med de där fina tjejerna.