ellenskoldberg

Kategori: Schweiz

Onsdag 3 - fredag 12 januari: Vår drömsemester

SÅÅÅ underbart var Schweiz! Man hinner mycket på tolv dagar, även om den andra veckan kändes som en enda dag. 


Vi bodde som sagt väldigt lägligt vid en av liftarna. Huset i mitten är liften, det direkt till höger är där vi bodde och till höger är ett stall som tillhör familjen vi bodde hos. Andra veckan fick vi sällskap av Christophs mormor, som har den coolaste stil en mormor kan ha. 

 

Sex av dagarna fylldes med slalomåkning, för ett skidpass som var i samma prisklass som min flygbiljett till Mallorca men lönade sig i samma sekund man satt i liften och kom upp en bit i bergen och fick se utsikten. Max var med den största delen av tiden som jag åkte skidor, han känner stället utantill och visade mig runt i området och agerade experthjälp när jag väl åkte själv och undrade var man fick bästa åket i just det här vädret. Ett par gånger stannade vi längst upp i liftarna och drack Schweiz nationaldryck Ovomaltine (en sportigare O'boy). På ett ställe fanns en park med hopp och tricks och på ett annat ställe kampanjade BMW med att man kunde köra slalom på tid och vinna en BMW. Snö fanns men ibland fick kanonerna med konstsnö hjälpa till lite. Till exempel fanns en by där solen lyst bort all naturlig snö, och kvar i den gröna dalen fanns bara ett band med konstsnö. Ett slalomlag hade en dag läger dag, så hela parkeringen och en full backe var full av något lands slalomåkare. 

 

  

 

Ett par dagar tog jag även chansen att åka lite längdskidor. Spåren var de första gångerna inte gjorda eftersom det regnat, och även om det gick bra att åka fanns ett par fläckar där det såg rätt bedrövligt ut. Min enda tanke var att det gör absolut ingenting när man har den här utsikten! Men någon dag senare hade de kört upp de bästa spåren jag någonsin åkt i och där mådde jag bra, kan jag säga. 

 

 

 

Den mesta maten vi åt, åt vi hemma i stugan på grejer vi tagit med hemifrån. Kathrin skämde bort oss ordentligt framförallt de dagar vi åkte skidor, med färdiglagade luncher när vi kom hem mellan åken. Tre gånger under resan åt vi Käse Fondue, nationalrätten där man doppar bröd (eller grönsaksstavar) i smält ost. En av dem var nyårskvällen, en annan gång åkte vi alla fem upp med en gondol utrustade med en ryggsäck innehållande denna rätt, som vi åt i en liten stuga uppe på bergen. En annan gång blev vi extra bortskämda av Christophs mormor, som bjöd oss på restaurang där jag för ovanlighetens skull åt en korv, men även smakade av Käse fonduen som åts av de andra. Restaurangen var så mysig och låg i vår grannby där man pratar franska. 

 

En dag följde jag med Christoph och Kathrin till badhuset. Det var så skönt, särskilt i utomhuspoolen men även i hallen där ett stort fönster visade utsikten mot bergen medan man simmade. 

 

En annan uppskattad aktivitet var förstås pulkaåkningen. Nu och då när humör och väder ville, åktes det med pulkorna. Sista dagen gjorde Ellen, Kathrin och Chrille en liten vandring med matsäck där vi tog med pulkorna som ni ser starka Kathrin dra på här. Kul var det men jag måste säga att en av mina favoritbilder är den när jag nyss kommit ner från backen, och får ett pulkarace och en gimmie five av Chrille! 

 

 

 

Fast favoriten för Christoph var när vi var i hyresvärdsfamiljens stall. De hade en hel del mjölkkossor, några små kalvar och även ett par hästar. Vi fick  hjälpa till att mata dem, titta på maskinerna, mata hästarna med morötter, se när korna mjölkades... En dröm för Christoph, som till och med kunde stå i kylan och fascinerat titta på maskinen som hanterade kobajset tills man drog honom därifrån. Korna bor under varmare tider uppe på bergen, och av deras mjölk producerar sedan familjen sin egen alpost. Som det inte snålades med att köpa! Hästarna var ute ett par gånger med sina ägare och red, en av de gångerna var Christoph med och vi stod en halvtimme och tittade på ryktande och borstande, väntade in att ryttarna skulle gå på toa och sedan gå till "startplatsen" för ridturen. Allt tålamod bara för att få se hästarna sedan rida iväg. 

 

 

 

Kvällarna tillbringade vi hemma. Vi spelade mestadels spel, framförallt alfapet och ett bluffspel som hette kohandel. Alfapet gick bättre än jag förväntat mig, framförallt när jag fick ha en tysk ordbok i närheten under spelets gång. Kohandel var kul när man vann men triggade igång den dåliga förloraren i mig när jag inte vann. Efter våra speltaktiker fick vi smeknamnen bulldogg (Kathrin), terrier (Ellen) och Kuno (som vår hund heter, fick Max). 

 

På nyårskvällen tror jag ingen av oss var vaken till tolv, inte jag i alla fall. Men vi hade tur för kvällen på nyårsdagen drog de ett nytt fyrverkeri i grannbyn, ett fett jävla fyrverkeri som slår Icas raketer med ljusår och höll på minst en kvart och gör tyvärr ingen rättvisa på bild. Annars när vi var hemma hände det även att jag lekte en stund med Christoph, och där var det precis som hemma förutom att Bobs fordon nu även fick åka i skidskola precis som Christoph. En annan grej han gillade var att spana efter pist-bulldozers, "PistenBullys". 

 

 

 

Själva staden bjöd som sagt på oerhört luxuös och exklusiv shopping. Det enda jag köpte, förutom liftkortet, var ett par chokladkakor och en schweizisk armékniv. Jag hängde alltså inte på Rolex, Gucci, Dolce&Gabbana eller det flertal konstaffärer som förvisso hade fina saker men kostade astronomiskt mycket pengar. Inte heller åkte jag med i droskorna som annars var en stark turistmagnet för folk av typen vars stövlar fanns att hitta i affärerna för 4000 kronor. Inte heller en luftballongtur eller ens en isté unnade jag mig... 

 

    

 

 För övrigt var det alltså en sådan här sax jag fick håret klippt med, när Tea agerade frisör på Mallorca. Men jag är nöjd med kniven, och det finns till och med ytterligare ett par grejer som inte finns med på bilden eftersom mina naglar inte ville gå med på att peta ut dem. Kniven funkar i alla fall, den råkade jag av misstag prova när jag fällde ut grejerna. 

En  är alltså att ge till kniven. Till resan i sig vet jag inte vad jag ska säga. Jag skulle aldrig ha gjort den semestern med någon annan, så "en sådan här chans får man baengång i livet". 

 

Jag gör det lätt för mig och säger helt enkelt att ALLT var så perfekt det kan bli. Nu ska jag bara spara pengar för nästkommande år, för jag har fått mersmak för de schweiziska alperna! 

 

 

 

(nu en eloge till den som tittat igenom dessa 77 bilder) 

 

Tisdag 2 januari: Slalomdag

Plan: När jag pratar med kommande au pairspekulanter till familjen, ska jag försöka få till en match med någon som hatar skidor, snö, alperna, kossor och så vidare. Så att hon inte vill följa med hit utan fira nyår och årets början hemma. För då kan följa med hit igen! SÅ HÄRLIGT är det när man kör nerför pisterna, i bra väder, man ser de andra bergen framför sig... 

 

         

 

Så tillbringade jag och Max största delen av dagen, till lunch fick vi mat serverad och på kvällen efter dusch och mat spelade vi ett spel. 

Söndag-måndag 31 december-1 januari: Nyår i Schweiziska alperna!

Igår morse väcktes jag och blev så glad av att höra att klockan var 05 på morgonen. Det betydde nämligen resedags! Vi stökade och bökade med alla grejer och det sista vi hämtade var Christoph som mådde riktigt risigt. (Om någon nu får för sig att göra inbrott så vill jag hälsa att hunden vaktar och diverse gäster är alltid där. Just saying.)

 

Tappra Max körde och körde, tappra Kathrin som dessutom också är förkyld tog hand om Christoph, den tappra ungen som klarade bilresan galant med tanke på sitt mood. Han åt en korv när vi gjorde en lunchpaus och efter det steg hans humör till max och han var sig själv igen, plus stooor exaltation för att vi äntligen var på väg. 

 

Efter att ha åkt över gränsen la vi ner alla böcker, mobiler och leksaker och bara tittade ut för det var SÅ vackert. Vi kom fram medan det fortfarande var ljust, jag hjälpte till oförskämt lite med inpackningen för därefter gick jag på promenad "till stan" och såg själva Gstaad som den heter. Jag ser trovärdigheten i Kathrins rykte om att till exempel George Clooney hänger här. Bilarna är de lyxigaste, affärerna som fanns var sådana som Prada, Dolce&Gabbana, Rolex, Ralph Lauren och Louis Vuitton. H&M såg man inte röken av. Folk åkte häst och vagn en efter en, turisterna pratade alla möjliga språk (mycket amerikansk engelska) och alla byggnader, stugor till hotell, såg ut som en dröm att bo i. När jag kikat runt färdigt gick jag hem, och vi firade tillsammans nyårsafton genom att äta Schweiz nationalrätt Käse Fondue, spela ett spel och sedan lägga oss. Jag låg en stund och skrev om alla bra grejer 2017 i min dagbok och grät lite över hur bra jag har det och hur mycket bättre jag mår sedan sist jag skrev i den. Sedan gav jag upp och somnade halv tolv, haha! 

 

Därmed vaknade jag utvilad och jävligt taggad på en dag i skidbacken. Max känner till dessa backar utan och innan och vet var man åker bäst på för-/eftermiddagar, i olika väder och så. Så jag följde honom, vi började med att ta bilen till en backe längre bort och efter att vi blundat för priset och köpt skidpass bar det lös. Hur det känns att vara här och åka går tyvärr inte att beskriva eller föreställa sig. Men jag konstaterar att man åt alla håll ser glaciärer och berg fyllda med snö och skog, små söta stugor, vi hade skönt väder... Vid lunchdags kom vi hem och fick en läcker lunch färdigserverad av finaste Kathrin. Christoph hade bra humör och hans tillfrisknande var lika brutalt plötsligt som insjuknande och det är skönt att se att han mår bättre. 

 

 

 

Hur vi bor förresten? Cirka 15 meter från en av liftarna, i en stuga som ägs av och delas med folk som har alpkossor och gör alpost. Stärkta av lunchen fortsatte jag och Max nu till en annan backe, nämligen den som ligger precis vid oss. Varje gång vi åkte lift vände jag mig ut mot dalen och såg en magisk utsikt, varje gång Max stannade och väntade in mig i backen stannade jag också och bara gladde mig av utsikten. Ingen meditation är lika bra som denna semester för mig. Och själva åkningen gick också bra, jag känner skillnad på att göra mycket Borzov och få stabila ben (alltid) eller att göra lite Borzov och vobbla lite mer (nu). Men trots det åker jag bättre än jag trodde och det är så jäkla härligt. Jag träffade en trevlig (rikemans)svenne boende i "Monaco... och London" som jag hälsade på och fick prata svenska med. 

 

   

 

Kathrin och Chrille tillbringade dagen hemma med lek och pyssel och ute i pulkabacken, och en runda fika med Max medan jag körde en sista backe. Efter en bra tajmad hemkomst tog vi det bara lugnt, lite lek och spel och dusch. En höjdpunkt hemma var att de körde ett till stort fyrverkeri idag, som varade en kvart vilket var en kul överraskning för oss som igår lagt oss tidigt och bara hunnit se de som fuskat med tiden och skjutit raketer från närmaste supermarket redan vid 22. Idag kom de riktiga konstverken, drömlika, sagolika, fantastiska, vackra osv. kreationer. Till middag åts schweiziskt roch-bröd med alpost från familjen vi bor hos, med drycken Rivella till. 

 

 

Kort sammanfattning av budskapet i detta inlägg: Mitt 2018 startade på bästa sätt, med en heldag slalom i schweiziska alperna och umgänge med underbara familjen med en nu strålande glad unge hemma. Och jag är lycklig. 

 

Upp