ellenskoldberg

Kategori: Vanliga frågor

Matspaningar

Jag har för ovanlighetens skull varit sjuk, och allt jag kan berätta är att jag växlat mellan att ligga i sängen eller soffan. Då berättar jag hellre om fler matspaningar jag tänkt på. 

 

Filmjölk, färsk mjölk och vissa andra mjölkprodukter (keso, drickyoghurt, kvarg...) finns inte alls i samma utbud som i Sverige eftersom de i Tyskland liksom inte dricker mjölk på samma sätt. Mjölken har hållbarhet ett halvår framåt, vad de gjort med den vill jag inte veta. Turligt nog har vi här hemma i stället för fil specialbeställt "Sverigemjölk" som duger alldeles utmärkt som substitut för mig. Min familj har som sagt koll på Sverige och jag har dessutom blivit serverad både tacos, mannagrynsgröt, sill och Kalles kaviar som vi köpte på Ikea.  

 

Det finns ingenting att klaga på och jag saknar ingenting hemifrån förutom filmjölk och mer tacos. Svenskt godis och typ ostbågar finns ju naturligtvis inte men det har jag inte ätit jätteofta hemma i Sverige heller. Den ärofyllda kebabpizzan är jag inte heller stamkund av men det är ändå en Köpingskultur som jag måste ha när jag är hemma, för kebab här bara i form av Döner. Här finns pizzerior men de är mer av restaurangklass än av ofräscht snabbmatsställe som hemma. Sjabbiga snabbmatsställen motsvaras här av desto fler turkiska Dönerställen och den menyn måste jag prova mig igenom innan jag börjar tänka på Köpingskebab igen. Döner kommer från Turkiet. På samma sätt som många av invandrarna i Sverige på 90-talet startade pizzerior, startade turkiska invandrare i Tyskland upp dessa ställen där de serverar turkiska rätter som döner, pide och lahmacun. Google visar. 

 

  

 

Å andra sidan finns det grejer här som inte finns hemma som jag känner att jag kommer sakna. Den här kryddan är nummer ett. 

 

 

 

De dricker även "smörmjölk" som smakar lite surt, har många andra sorters bröd, framför allt kringlorna, surkål, godare juicer, potatisklöße, med mera. Grönsakerna man kan köpa i affären är från Tyskland, alltså inte importerade, men större och godare. De har smartare system med extrapris på saker där hållbarhetsdatumet börjar närma sig. Och även utan extrapriset är allt billigare! 

Försenad tour 2: Mitt rum!

Inte mycket nytt finns att rapportera, så jag tror det roligaste nu vore att äntligen få visa hur mitt rum ser ut! 

 

Här kommer man in. Och här hänger normalt sett inte en väska men något ostädat måste ändå finnas med, eftersom det är jag som bor här. 

 

 

Till vänster har man hylla och bokhylla. I denna hittade jag Harry Potter-böckerna på tyska som jag håller på att ta mig igenom. Inte för att det räcker med hundra gånger på svenska och engelska. 

 

 

När man kommit in bättre ser man soffan och ovanför den min stolthet som är bildväggen. Det är nog det viktigaste för där finns vänner och familj både hemifrån Sverige och härifrån. Lyktan är den vi pysslade i november och som jag varje dag klurar på hur jag ska frakta hem eftersom den är stor och gjord av papper. 

 

 

På skrivbordet bredvid fönstret finns en kalender och hedersplatsen för favoritbilderna jag ramat in, på min tränare Sture och mina bröder från studenten. Annat viktigt är Teas bok med bilder, Kathrins schema och en massa bilder på min tyska familj! 

 

 

På golvet finns yogamattan som är mitt mest använda köp hittills, och på garderoben mellan sängen och dörren hänger en krok som Max snickrat dit enbart för min morgonrocks skull. Den är närapå lika viktig att nämna som Nalle som följt mig troget under nitton år. 

 

Försenad tour 1

Jag kom på att jag tror aldrig att jag faktiskt visat mitt rum eller annat på hur vi bor, förutom bilder på trädgården och omgivningen. Då kan jag lika gärna göra det nu för från idag tisdag finns inte mycket nytt att rapportera (dagis, städa, handla, hundpromenad, läggning, rapport klar!) 

 

Idag börjar jag med mitt badrum, som jag idag gjorde rent båda avloppen i för första gången i mitt liv. (Max berättade hur man skulle göra men jag erkänner att den bortskämda delen av mig saknade pappa Janne som alltid fixat det hemma. Blod eller spya eller bajs kan jag hantera lätt men avlopp mår jag verkligen illa av, så nu är jag stolt att det är avklarat haha!)

 

Det här är alltså i princip mitt bara mitt. En toalett står mittemot handfatet och har en dusch precis till vänster om kameran. 

 

 

 

Skåpet, de båda speglarna och duschdraperiet som inte syns kommer från Ikea, och köptes nya åt mig (tack igen). Sen så ser man inte mindre än fyra presenter hemifrån Sverige! Både den flytande (ananasdoftande) och hårda tvålen har jag fått, parfymerna till vänster i skåpet och ananasen till höger likaså. 

 

Nästa gång är det mitt sovrums tur, där finns egentligen mer som är värt att visa! 

Språket

Vanlig fråga: Hur går det med tyskan? Svar: Skitbra! Ett inlägg om hur språkdelen av hjärnan rörts om. Att verkligen kunna behärska språket är en av de största anledningarna till att jag överhuvudtaget sökte mig hit. Språk är det jag i skolan alltid tyckt mest om och jag älskar känslan av att kunna konversera på olika språk. Jag har alltid varit så att jag tar de chanser jag får att prata, och hemma när chanserna var så få kunde jag verkligen börja prata med vilken främling som helst om det innebar att jag fick öva på språk. Jag är fortfarande inte blyg för att prata eller säga fel men kan hålla mig från att prata med alla tysktalande jag träffar. Hur skrattretande det än låter känner jag mig alltså bortskämd nu när jag inte behöver hoppa på alla omkring mig för att kunna prata tyska, eftersom jag kunde få prata/höra 24 timmar om dygnet hemma om jag ville. Och med 25-60 mils radie runt vårt hus kryllar det av 90 miljoner tyskar. 

 

Att hålla en konversation med vem som helst går idag. Jag förstår inte varje ord, den jag pratar med måste ta det långsamt och ibland noggrant beskriva saker. Jag själv säger fel, jag måste använda mycket kroppsspråk och ljudeffekter och pratar inte på samma sätt som på mitt modersmål. Men alltså, det går! Det går! Jag kan leva på min tyska! Jag använder ett språk jag i nästan två tredjedelar av mitt liv knappt hade hört ett ord av och jag klarar mig utan svenska och engelska. Hittills har ingen verkat tycka "varför fattar hon inte vad jag säger" utan jag har bara fått höra att oj vad tyskan är bra. I många fall verkar det gå bättre om jag tar det på tyska än om tysken byter till engelska. 

 

Engelska. Något som i frågan är totalt irrelevant är utvecklingen av min engelska. Men det här är det mest fascinerande av allt, och de andra au pairerna säger samma sak. I början när jag kom hit och tyskan inte räckte till, så gick vi över till engelska. Helt naturligt. Nu behövs mindre och mindre engelska, men när jag väl försöker prata engelska så GÅR DET INTE! Det kommer inte ett ord! Jag får bita mig i tungan och tänka noga vad jag ska säga. Och så börjar jag en engelsk mening och slutar den ändå på tyska. En av de gångerna jag skrattat mest hittills lär ha varit när vi var en grupp au pairer som träffade andra utlänningar och försökte prata engelska. Alla är ändå vana att kunna prata engelska men nu är allt som bortsopat och övertaget av tyska. "Ööööh" "Eeeeeeh" "Hmmm", så lät det när en av oss frågade efter vad ett tyskt ord hette på engelska och tre stycken försökte komma på en översättning. 

 

Jag är så jävla fascinerad av vår hjärna. Samtidigt som jag känner hur ALLT är borta är jag helt självsäker i att om jag fick leva en vecka och bara höra och prata engelska skulle jag prata minst lika bra som när jag nu varit som bäst på engelska. Delen som är reserverad för icke-modersmål är liksom totalt nertyskad. 

 

Svenskan är såklart ingen skillnad på, den sitter djupt och jag använder den fortfarande varje dag med Christoph, via podcasts, i samtal med hemma och så. Men så ibland är man trött och det kan slinka ut ett "was" i stället för ett "va", ordföljden blir fel och jag kan tänka på tyska och sedan sakna ett ord på svenska. Precis som när man tänker en mening med ordet "lagom" eller "kladdig" i, och så stockar meningen upp sig där man inte kan översätta lagom/kladdigt på ett smidigt sätt. Jag upptäcker och lär mig använda tyska ord som inte har någon bra svensk översättning, och saknar dessa på samma sätt som jag saknar lagom. 

 

För att försöka sammanfatta: Hjärnan har en bestående plats för svenska, men i området för andra språk har följande hänt: Där tyskan kommer in, kommer engelskan ut! 

Matvanor här hemma och min nya lärdom "Kvällsbröd"

Alla måltider är väldigt beroende på arbetstider, men oavsett hur vi gör så skiljer det sig från vad jag är van vid. 

 

Den vanligaste situationen är att jag, Christoph och om jobbtiderna passar även Max och Kathrin äter frukost tillsammans innan dagis, och på helgerna brukar alla samlas. Då äter vi som standard många olika sorters bröd med många olika sorters pålägg. Brödet får gärna komma färskt direkt från ett bageri, som det finns gott om överallt. Kringlor (pretzel, på bilden), salt bröd, sött bröd, fröbröd, baguetter, små frallor och sällan några nyttigare fullkornsbröd – tysk brödkultur är stor och helig. Påläggen är som standard ost och korv i kategori gorgonzola, gouda, cheddar, olika färskostar, smaksatta ostar, salami, bredbar korv och olika sorters skinka. Sedan finns alltid marmelad, kvarg, jordnötssmör, en sorts gräddpålägg (Yella), någon sorts keso-motsvarighet, gurka, paprika eller andra grönsaker att tillgå, för att inte glömma alla massa olika sorters pesto. Jag har till och med hittat både ost och pesto med ananassmak. Alla pålägg dukas fram och bort ur en låda som väntar i kylen övrig tid. 

 

 

Lunch äter vi vissa vardagar var och en för sig, om Kathrin jobbar länge, eller så väntar vi och äter alla tillsammans utom Christoph som äter på dagis. När vi äter tillsammans på vardagar och alltid på helger brukar vi laga till en ordentlig komplett hemlagad måltid. Pajer, lasagne, grytor, egengjord pizza, potatis med tillbehör och sås, fiskrätter av alla dess slag, häftiga soppor, allt möjligt. Underbart. 

 

Middag blir oftast inte vanlig middag. Ibland om vi nu har ätit en halvdan lunch var och en för sig eller om vi får gäster, då gör vi på samma sätt som en ordentlig lunch. I de flesta fall blir det däremot i stället att vi tillsammans äter kvällsmål eller "kvällsbröd". Det innebär ofta att man dukar fram frukostlådan och frukostbröden en gång till och äter sig mätt på detta för andra gången. Ibland kan det bli några rester, eller en soppa, en sallad eller omelett av något som behöver gå åt. Men många gånger blir det alltså kvällsbröd som är precis likadan som frukosten. Jag tror det tog tre dagar av denna dubbelbrödrutin innan jag förvarnade om att jag kommer antagligen tröttna på bröd "så var beredd att jag i framtiden kommer vilja ha müsli, ägg, gröt, frukter eller vad som helst för att variera" till frukost, haha! 

 

 

 

Allmänt i Tyskland är dock att man äter bara en ordentligt tillagad måltid per dag. Jag har till och med fått frågan av bekanta: "Jag har hört att i Sverige äter man varm mat två gånger om dagen, är det sant?" Konceptet kvällsbröd är egentligen smart. Man lägger krutet på en rejäl och ordentlig lunch och orkar lägga ner lite hjärta och själ i maten. Då står man sig ändå bra och klarar sig på en kvällsmacka eller sallad till kvällen och slipper stå i timmar och laga halvhjärtat och diska för en rätt till, som alla ändå är för mätta för att njuta ordentligt av. 

Vanliga frågor!

Var? Vi bor i mitten av Tyskland, i en mindre stad med 9000 invånare som ligger ett par mil utanför Kassel som har 200 000 invånare. Vill man flyga är det helst Frankfurt eller Hannover som gäller. Dessa och Düsseldorf och Leipzig är närmaste storstäder. Som ni ser har de placerat Kassel så långt bort från närmaste storstäder det bara går. 

 

Varför just Tyskland? Efter att ha läst tyska (sju år), engelska och spanska i skolan och tycker så mycket om språk tänker jag inte låta något av det vara inlärt i onödan. Jag kunde lika gärna tänka mig andra länder med de språken men nu när jag hittade familjen blev det Tyskland först. Jag tror också att Tyskland är bra första steg ut i världen eftersom det är mer likt hemma i Sverige än typ USA, Sydamerika eller Spanien. 

 

Hur länge? Vårt kontrakt håller till februari, alltså ett halvår. Jag ville inte signa för mer än så till en början, men eftersom jag tror att jag kommer trivas så bra är det inte omöjligt att jag stannar till juni, alltså 10 månader

Familjen? Jag bor hos mamma Kathrin, som är lärare, pappa Max, som är pilot, Christoph, 4 år och halva tiden bor även farfar här hemma.

 

Kahtrin jobbar vardagar och är hemma de flesta av kvällarna. Max har flygningar som kan vara allt mellan ett par dagar till över en vecka, och mellan dem har han alltid några dagar ledigt här hemma. Christoph går på dagis vardagarna mellan 9-14. Farfar är pensionär och hur chill som helst. Den här familjen litar jag på som om den vore min egen. 

 

Organisation eller privat? Jag åker privat och har ingen organisation bakom mig. Vi hittade varandra via sidan aupairworld.com. Det enda jag inte får nu är typ praktiskt stöd (som aldrig kommer behövas) med om jag skulle bli utkastad eller något, eller en extra push med aktiviteter eller utbildning anpassad för au pairer av proffs. Men vi har ändå ett standardkontrakt som gäller lika mycket som organisationernas. 

 

"Arbetsuppgifter"? Kort sagt morgonrutin, dagislämning, lättare hushållssysslor, hämta på dagis, hitta på något vettigt att göra, ibland barnvaktskvällar och nattning och annars bara finnas som stöd. 

Allt beror mycket på om Max är hemma eller inte och hur det ser ut för Kathrin i skolan. När Max är hemma vill han självklart vara med sitt barn så då blir det mindre att göra. Men när han inte är det, ser de flesta dagarna ut ungefär så här: Kathrin lämnar huset först. Vissa dagar väcker hon och klär på pojken, vissa dagar gör jag det. Jag äter frukost (som hon redan förberett) tillsammans med Chrille och borstar hans tänder innan jag ser till att han kommer till dagis. Därefter är jag i princip fri fram tills klockan 14. Jag kommer då att hjälpa till med att städa upp i köket, kanske förbereda lunch, någon gång dammsuga, någon gång kanske handla, jag gör lite som jag jag känner för och ser vad som behövs. De kräver inte mycket. På eftermiddagen hämtar jag honom på dagis och hittar på något tillsammans med honom (leka hemma, gå till lekplats, baka, skogsäventyr, skattjakt åka och bada eller äta glass, vad vi vill) tills mamma har kommit hem. Vissa dagar jobbar hon lite hemma eller vill vila en kort stund, men annars är hon med Christoph. Sena eftermiddagar/kvällar är jag mest bara "bra att ha-stöd" att hålla lite koll om någon ska iväg för att göra ärenden. Middag gör jag om jag själv vill och en del kvällar kan jag få natta honom om föräldrarna är borta. Ofta vill han dessutom leka själv eller gå över till någon granne så då gör föräldrarna vad som behövs i lugn och ro så jag inte behövs alls. 

 

Boende? Jag har eget rum och badrum hemma hos dem. Vi bor i ett stort trevåningshus med stor trädgård. Det finns flera gästrum och allmänna bra-att-ha-rum (typ tvätt- eller musikrum) förutom alla "vanliga sorters" rum. I trädgården finns hönor, lägereldsplats, gräsytor och träd, blommor och buskar av många ätbara och icke ätbara slag. Åt ena hållet finns ett stort villaområde och på någon kilometers avstånd ligger lilla centrumet. Vi bor längst ut i området och åt andra hållet finns egentligen bara skog, åkrar och sjukt fin utsikt med perfekta små picknickställen. 

 

 

 

Finns det fler au-pairer nära? I Kassel kommer det att bli av au pair-träffar med några till varje månad. Tidigare har det vad jag förstår varit väldigt få där, ibland så få att träffarna ställdes in. Förhoppningsvis finns det fler det här året. Det är liksom inte som i USA eller storstäder dit de flesta åker, där man träffar au pairer av alla nationaliteter på var och varannan gata. 

 

Sverige och svenska? Enkelt sagt: Jag vill prata tyska med föräldrarna och svenska med pojken. Föräldrarna älskar att prata svenska med mig och Christoph vill helst prata tyska. 

Familjen är helt tysk men älskar Sverige och har varit där på semester många gånger. Jakt och naturen är två saker som lockar dem. Christophs förra au pairer har pratat svenska med honom och han förstår det allra mesta även om han alltid svarar på tyska. Föräldrarna kan uppfatta vissa meningar och sammanhang och ibland själva dra till med en svensk mening. Jag "ska" prata svenska med Christoph men sen blir det mest tyska och än så länge blandas självklart engelskan in en hel del också. 

 

Tider? En riktigt maxad dag "jobbar" jag mellan 7-9 med honom, sedan en eller ett par timmar i huset, sedan t.ex 14-16 med Christoph, sedan till och från fram till läggdags vid 19-20. Och med jobb menas aldrig något jag egentligen vill benämna med ordet jobb. En annan dag kanske Max är hemma och Kathrin har en lugn dag så jag bara tar hand om Christoph en halvtimme på morgonen, städar i köket lite och jobbar två-tre timmar på eftermiddagen och that's it. En och en halv dag i veckan "ska" jag vara helt ledig att göra vad jag vill var jag vill. 

 

Pengar? Vi följer den officiella standarden för au pairer i Tyskland, plus att de är mer generösa än jag tror de flesta andra skulle vara. Standardgrejerna är att jag bor hos dem, äter vad jag vill ur deras hushåll, de betalar min försäkring (de har valt en hyfsat dyr), jag får fickpengar 260 euro varje månad och vill jag hitta på aktiviteter själv sponsrar de med ytterligare 50 euro. Dessutom är de så fina att jag får använda Kathrins bil om hon inte behöver den, jag har en egen cykel, Max betalar min mobilräkning, och om jag vill ha något till rummet eller typ extra dyr mat är det bara varsågod. 

 

Vad gör jag på fritiden? Vad jag vill! Än så länge bara lugn och ro. Senare kommer jag väl hitta på någon träningsform, någon lugn aktivitet och på något sätt träffa nya vänner. 

 

Om vi skulle ändra oss? Kommer inte ske. Men alltså skulle jag teoretiskt sett vilja eller behöva lämna så har jag egentligen ett visst antal dagars "uppsägningstid", men jag vet att blir det panik så skulle det lösa sig fint ändå på något sätt. De skulle tack vare vänner, släkt och grannar klara sig utan mig. Om de inte vill ha mig kvar gäller samma sak, jag har egentligen "rätt" till X dagar då jag får stanna kvar för att lösa situationen. Men i praktiken gör vi helt enkelt vad som blir mest praktiskt och tar hänsyn för alla parter. 

 

Hur går det med (den förbannade, krångliga, jävla) tandställningen i Tyskland? Den här frågan tänker jag älta minimalt tills eventuella problem faktiskt dyker upp. I december kommer jag hem till Sverige och jag har redan den sista tiden som går att boka hos tandläkaren bokad, så då får de spänna och fixa det som behövs. Förhoppningsvis sker inga olyckor med den innan dess. Jag är utrustad med säkert 10 småpaket vax om den skulle skava (normalt sett får man en när man skaffar tandställning och säga till om man vill hämta mer) och skulle jag bita i något hårt/segt så att den går sönder, ja då tar vi det då. I värsta fall får jag väl åka hem och fixa eller gå till en tandläkare här som fixar och hoppas att försäkringen täcker det

 

Jag kommer uppdatera det här inlägget i takt med att vardagen drar igång men det här är de svaren jag kan bjuda på än så länge, på frågor jag hört tusen gånger. 

Senare kommer jag ju även kunna lägga in fler frågor och svar här! 

Upp